Svensk Dam möter Mari Jungstedt: ”Kommer nog aldrig sluta skriva”

Efter reklamen: Mari Jungstedt om "När stjärnorna faller"

Restaurang Pelikan har lockat stockholmare i flera generationer. I de jugendinspirerade lokalerna har restaurangverksamhet pågått i över ett sekel, där doften av husmanskost möter ljudet av bestick mot tallrikar och historier som ekar mellan väggarna.

Författaren Mari Jungstedt har själv föreslagit att möta upp oss på den anrika restaurangen på Blekingegatan på Södermalm – en plats som förenar erfarna stammisar och nyfikna förstagångsbesökare.

Hon är vid gott mod när hon spatserar längs Blekingegatan. Mari har precis gett ut boken ”När stjärnorna faller”, den tredje delen i hennes Málaga-serie, och de senaste dagarna har varit fullspäckade med intervjuer och förberedelser inför den stora releasefesten.

– Det är fortfarande en overklig känsla att ge ut en ny bok. Jag är allt annat än blasé. Än i dag kan jag se mina böcker i bokhyllan och tänka: ”Va, har jag hittat på allt det där? Jag måste vara lite crazy”, säger hon när vi satt oss ner vid ett bord på Pelikan.

Skrivit 23 böcker på 23 år

Mari har sedan debuten 2003 skrivit hisnande 23 böcker, en ny bok för varje år, och hon har aldrig behövt oroa sig för att det ska gå grus i maskineriet. Idéerna kommer till henne automatiskt, som små fragment som planterar sig i huvudet när det är dags att sätta igång med research inför nästa bok.

– Jag har aldrig tänkt framåt när jag skriver, aldrig haft någon prestationshysteri eller behövt leta efter nya idéer. Allt kommer till mig. Jag får mina små fragment, som en tändande gnista, varje gång jag är klar med en ny bok. Det kommer helt naturligt. ”Ding”, säger det bara i huvudet.

– Många av mina kollegor bestämmer sig direkt för att skriva en trilogi, men själv har jag aldrig tänkt så. Jag tar det bara bok för bok och i Gotlands-serien har det blivit 18 böcker. Jag lever otroligt mycket i nuet, har inga idéer på lager och vet aldrig vad som ska hända i nästa bok.

”Utsattheten finns med i alla böcker”

Innan Mari Jungstedt blev författare jobbade hon som journalist och har bland annat haft SVT, TV4 och Ekot som arbetsgivare. Den journalistiska bakgrunden har hon haft stor nytta av när hon gjort grundlig research till sina böcker, som bland annat innebär att ta sig in i främmande miljöer och närma sig folk i utsatta situationer.

– När jag skrev boken ”Farliga leken”, som handlar om Agnes som har anorexia, hade jag kontakt med anorektiska tjejer som var väldigt sjuka. För mig har det alltid varit viktigt att de ska vilja berätta.

Men det kan också handla om att ta sig in på sexklubb i Sverige där män har sex med män.

– Det var inte heller enkelt, kan jag lova. Även om det bara var för ett ögonblick i boken som jag behövde för att försöka sätta ord på spänningen, fick jag jobba ganska hårt att som första kvinna någonsin komma in där.

Mari Jungstedt skriver inte bara för att underhålla, utan även för att berätta något mer. Barns utsatthet har löpt som en röd tråd genom hela hennes författarskap, hur händelser i barndomen präglar oss och följer med ända in i vuxenlivet.

– I början när jag skrev var det mer uttalat. Min första bok handlade om mobbing. Jag blev själv mobbad under en period som barn och då ville jag berätta om den utsattheten. Min andra bok handlar om Fanny som lever med sin alkoholiserade mamma, och jag hade själv en pappa som var alkoholist.

– Om man tittar på hela mitt författarskap finns utsattheten med i alla mina böcker, mer eller mindre. Även om jag så klart vill att läsarna ska tycka att miljöerna är spännande och karaktärerna intressanta, vill jag också säga något mer. Jag vill berätta en djupare historia.

Efter reklamen: Mari Jungstedt avslöjar privata planerna

”Att jag har världens ensammaste yrke är absurt”

Man skulle kunna tro att 23 böcker på lika många år betyder att Mari Jungstedt lever vid tangentbordet – men så är det inte. Det är snarare tvärtom, med ett liv fyllt av aktiviteter som består av promenader med hunden Selma, ridning på Gotland, semestrar och härliga middagar med vänner och familj.

– Ja, jag är en otroligt social person. Att jag har världens ensammaste yrke är bara helt absurt egentligen, säger Mari, skrattar till och fortsätter:

– Men jag älskar verkligen skrivandet. När jag går in i texten tycker jag mina karaktärer känns väldigt levande. För mig är det som att de finns, även om jag vet att de så klart inte gör det på riktigt.

Mari Jungstedt är motsatsen till den obotligt svåra författaren. Hon tar livet med en klackspark, är en prestigelös person verksam i en konkurrerande bransch och bekymrar sig inte särskilt mycket över saker som topplistor.

– Min kollega och vän Sofie Sarenbrant brukar informera mig om hur jag ligger till. Vi brukar ligga och boxas mellan förstaplatsen. Själv har jag ingen koll alls. Jag är lite knäpp kanske, men när boken är klar och ute känner jag att det är över och då hoppar jag vidare till nästa.

Mari Jungstedt om stora förlovningslyckan

Det har också hänt andra stora saker i livet. I september förra året förlovade hon sig med kärleken Ingemar. Paret träffades via dejtingappen Tinder, efter att Maris kompis Martina Haag tipsat om att man kunde använda en funktion som gör att ingen kan se dig förrän du själv visar intresse.

– Martina sa: ”Du behöver ju inte säga vem du är. Du kan vara lite diffus och kalla dig för något annat”. Jag valde då att döpa om mig till Martina, haha. Sen tog jag några halvmystiska bilder och berättade lite diffust om vad jag håller på med.

Det var där hon matchade med Ingemar. De fick kontakt, bestämde sig för att ta en fika i Alvik och avslutade dejten med att ta en längre promenad med Maris hund Selma. Då bestämde sig även Mari för att avslöja sin sanna identitet.

– Jag är ingen människa som gillar att ljuga, jag vill alltid säga som det är. Det här var ett sätt att vara sann mot mig själv. Efter ett tag var jag tvungen att säga: ”Du, jag vill bara berätta, jag heter inte Martina”.

– Han tittade frågande på mig. ”Ja, jag heter Mari Jungstedt, jag skriver kriminalromaner”, sa jag. Då svarade han: ”Och?”. Haha, han hade ingen aning om vem jag var. Det var jätteroligt. Jag släppte bomben och fick ingen reaktion över huvud taget.

Att finna ny kärlek sent i livet har sina fördelar. Mari känner att hon befinner sig i en fas i livet där man kan stanna upp och reflektera och analysera sig själv, att det finns ett annat slags lugn och vetskapen om att det nu kommer vara hon och Ingemar resten av tiden.

– Man behöver inte ha så himla höga krav på allting, att varenda bit måste vara perfekt, man kan ha lite mer överseende och i stället tänka på det som är positivt. Så är det i livet i stort: vi har inte hur mycket tid som helst. Njut. Ta ett glas vin om du vill och stanna upp lite.

”Kommer aldrig sluta skriva”

Och njuter gör Mari. Förutom en lägenhet på Skanstull, har hon tack vare författarpengarna kunnat köpa tre hus utspridda över Sverige: ett på Skarpö, ett på Gotland och ett i Storlien.

– Jag är inte ett dugg intresserad av tjusiga kläder eller smycken. Jag är en ganska enkel människa. Däremot älskar jag att umgås och träffas. Det är så himla härligt med husen för det är platser där man kan samla hela familjen.

Gotland har spelat en central roll i Mari Jungstedts författarskap. Snart kan hon även lägga till Storlien på den listan, då platsen kommer att spela en stor roll i hennes kommande serie ”Polarserien”.

– Det kommer att öppna en liten filial till Östersundspolisen där, i stationshuset i Storlien. Storlien ligger precis bredvid norska gränsen och tanken är att den här lilla filialen ska öppnas för att bekämpa gängkriminaliteten och droghandeln över gränsen. Men det kommer bli helt andra saker som de får jobba med.

Nya serien ges också ut med ett nytt förlag i ryggen. Efter 25 år på Albert Bonniers förlag har hon gått över till konkurrenten Norstedts, redo att plantera och så nya fragment i skrift, och gå från det varma klimatet i Malaga-sviten till den kyliga Polarserien.

– I samband med att jag fick den här nya idén träffade jag en person på Norstedts som jag klickade väldigt bra med. Herregud, jag är 62 år och börjar sjunga på sista versen, haha.

– Eller så här: Jag börjar bli äldre och ska jag göra något nytt så är det nu. Jag har fått en idé till en helt ny serie och då kändes det rätt att ta det här steget. Sen är jag jättetacksam för alla underbara år på Bonniers.

Med en ny serie i startgroparna, ett nytt förlag i ryggen och en ny kärlek vid sin sida står Mari Jungstedt inför ännu ett kapitel i sitt liv – fullt av berättelser att utforska och platser att ge liv åt i sina böcker. Och kanske är det just där hennes styrka ligger: att alltid vara i rörelse, nyfiken på vad nästa gnista kan bli.

För berättelserna, de verkar aldrig ta slut.

– Jag kommer nog aldrig sluta skriva, för jag tycker det är så lustfyllt. Jag tror också det är svårt när man gjort det så länge, men jag kanske kommer att skriva i lite lugnare takt framöver.

Foto: Johan Söderlund/Svensk Damtidning/TT