SVT-stjärnans svåra sjukdomskamp – fick ALS-beskedet på sin 50-årsdag

Ulla-Carin Lindquist var ett välkänt ansikte i tv-rutan och tillhörde en av Rapports populäraste nyhetsankare. Till slut bestämde hon sig för att lämna Sverige och SVT, för att leva ett liv med familjen i Kanada.

Det var då hon upptäckte första symtomen: stickningar och domningar i högra armen. Ulla-Carin Lindquist och familjen flyttade tillbaka till Sverige, och hon återvände till rollen som nyhetsankare i Rapport.

Samtidigt blev hon successivt sämre och i april 2003, på sin 50-årsdag, diagnosticerades hon med den obotliga nervsjukdomen ALS. Då hade hon under en längre period genomgått flera tester och prover.

Läkarna gav Ulla-Carin Lindquist två år kvar att leva. Hon var hela tiden öppen om sin sjukdomskamp och i boken ”Ro utan åror” skrev hon om rädslan att behöva lämna efter sig både man och barn.

Samtidigt som hon förberedde sig för döden spelade hon och SVT in dokumentärfilmen Min tid mot kampen, där man fångade hennes sista tid i livet.

Ulla-Carin Lindquist dog nio timmar innan dokumentären sändes – och ett år efter att hon diagnosticerats med ALS.

– Jag känner beundran inför hennes styrka. Hon uppnådde det hon ville med dokumentären och sin bok, att sätta medialt fokus på sin sjukdom, sa Eva Hamilton, dåvarande chef för nyheter och sport på SVT, till Aftonbladet.

Vänner, kollegor och familj vakade vid hennes sida sista veckorna. Mot slutet kunde hon inte längre prata och fick avancerad vård i hemmet. Hon kunde bara då bara kommunicera via ett ark med bokstäver.

Vännen och journalisten Aina Bergvall sa att det var viktigt för Ulla-Carin att somna in i hemmet.

– Hon visste att slutet var nära, det rådde det inget tvivel om. Vi pratade om våra barn, om livet, sa hon.

Efter Ulla-Carins död upprättades en stiftelse för ALS-forskning i hennes namn, med motiveringen att ”varje krona tar oss ett steg närmare vår vision om en värld utan ALS”.

Foto: TT