Vittnesmålet inifrån kyrkan – sorgen på begravningen: ”Mycket tårar”

Under måndagen var det dags att ta ett sista farväl av hela Sveriges Lasse. Han fördes till sin sista vila i Hedvig Eleonora kyrka. På plats närvarade vänner, familj och kollegor – alla för att säga hej då.

Författaren Marcus Birro, som skrev Lasse Berghagens självbiografi ”Hej livet! : En biografi med en blandning av sött och salt”, berättar att det var en otroligt fin och varm begravning.

– Det var som en kostcirkel på något sätt, hela varvet runt, det var både allvarlig innerlighet, men också skratt, taktfasta applåder och stamp i golv och sång. Det var fantastiskt, säger Marcus Birro till Svensk Damtidning.

Även om det var en sorgsen stund, gick det inte att komma ifrån den glädje som Lasse bringat världen under sin levnadstid. Den glädjen hade Marcus fått möta när han skrev den folkkära artistens självbiografi.

– Det var mycket tårar i kyrkan. När vi skrev boken sa jag till honom att vi måste släpa ditt skrivbord in i regnet, måste visa det svårmodigt poetiska och måste in i mörkret. Han garvade och sa: ”Du kan ställa det där skrivbordet vart fan du vill, jag kommer ändå göra ljus konst av det”.

– Man sitter där och det är allvarsamt, men det var ändå mycket leenden – så var stämningen mycket, mer än tårar, även om folk så klart var ledsna, berättar Marcus Birro.

Familjen hade inför begravningen frågat Marcus Birro om han ville avsluta ceremonin med att läsa Lasses dikt ”Du vandrar som oftast allena”. Det gjorde han utan att tveka.

– Den var ju hans favorit. Han hade med sig den i TV4 när Barbro gick bort och läste den i sändning. Även i intervjun med Mark Levengood avslutade han med den, så det var klart att jag ville läsa den.

– För mig var han en poet och det finns inget som visar det så mycket som den dikten. Den är fulländad, den är otrolig.

Foto: TT