Viveca Sten mörkade allt för maken – berättar om beslutet: ”Fick aldrig veta”

Den stora tegelvillan tornar upp sig bland träden. Nedanför glittrar Askrikefjärden. Fasaden i rött tegel bär spår av svunna epoker – en slags aristokratisk känsla från när huset ritades av arkitekt Ragnar Östberg 1904, samma person som senare ritade Stockholms Stadshus.

Det här visste du inte om Viveca Sten

Då var Villa Pauli hem åt Anna och Albert Pauli, i dag är det en medlemsklubb för de mest bärgade. Bland klubbens medlemmar finns deckardrottningen Viveca Sten, som här rör sig lika självklart som inredningen i salongen.

Viveca hälsar glatt på alla hon möter, frågar om vi vill ha kaffe samtidigt som hon berättar historier bakom Villa Paulis interiör. Allt sker i en sådan fart att Viveca är som en virvelvind som drar genom rummen.

– Mina ungar brukar kalla mig för en Duracell-kanin på speed, säger hon med ett skratt.

– Jag har alltid haft väldigt mycket energi.

Dolde hemligheten för maken

Sedan debuten 2008 med ”I de lugnaste vatten” har Viveca Sten släppt 25 böcker. Just nu är hon aktuell med boken ”Gränsöverskridaren”, den sjätte delen i Åremorden-serien, och befinner sig i en intensiv fas där hon marknadsför sin senaste bok.

– Eftersom jag kommer ut med en bok om året har jag olika faser. Från december till mars sitter jag i Åre och skriver grundmanus. Jag är ledig en dag i veckan, på lördagar, och befinner mig i vad jag kallar för ”gå in i grottan-fasen”. Jag sitter i ide i Åre och skriver.

Viveca Stens hetaste tips: Så skriver du en riktigt bra deckare

Efter reklamen: Viveca Stens hetaste tips: Så skriver du en riktigt bra deckare

Länge kretsade allt kring Morden i Sandhamn-serien. När coronapandemin lamslog Sverige befann hon sig i sitt Åre-hus. Tanken var att hon skulle ägna sig åt utländsk promotion, men när allt ställdes in blev hon kvar i sitt vinterparadis, åkte skidor och kom på en idé till en helt ny bokserie.

– Om ingen tyckte om texten, om det var dåligt, ville jag inte berätta det för någon. Jag skrev, skrev och skrev. Min make Lennart fick aldrig veta nånting. Så fort han kom förbi smällde jag igen locket på datorn.

– Först i början på maj berättade jag om mitt projekt. Vi firar 35-årig bröllopsdag nu i december, och varit gifta sen dinosaurierna gick på jorden, så han bara skrattade och sa: ”Jag fattade väl att du inte var ute på Tinder när du smällde igen datorn, jag vet hur du ser ut när du håller på med nya grejer”.

Viveca Stens svåra beslut

Att det skulle bli en författarkarriär var långt ifrån självklart. När Viveca skrev sin första bok var hon chefsjurist på Posten. Tanken var hela tiden att hon skulle göra fortsatt karriär inom yrket och accelerera till företag som Volvo och Ericsson.

Men inom ett år hade första boken sålt en kvarts miljon. När den kom ut hade Viveca redan skrivit klart grundmanus till andra boken, samtidigt som TV4 hörde av sig och ville köpa tv-rättigheterna.

– Där blev det rätt uppenbart att jag inte kunde jobba med det andra längre. Jag kan inte vara chefsjurist på Posten, mamma till tre barn och författare. Jag måste ha ett liv också och kan inte bara jobba på dagarna, skriva på kvällarna, morgnarna och knappt se barnen.

– Det var ett jättesvårt beslut att ta. Jurist var hela min yrkesidentitet, jag hade jobbat i 20 år och skulle helt plötsligt bli författare på heltid. Var det ens ett riktigt jobb? Nu med facit i hand var det rätt beslut, men då fanns det inga garantier. Jag lämnade ett jobb där jag hade oförskämt bra betalt.

”Privat är jag en glad person”

Åremorden har, likt Morden i Sandhamn, gjort stor succé på tv-fronten. Den utsågs nyligen till Netflix mest sedda svenska serie och har även toppat listorna i trettiotre länder. Det som var ett projekt under pandemin, slutade med en framgång som Viveca inte vågat hoppas på.

Men två framgångsrika bokserier på tv betyder också mer jobb. Viveca är alltid statist i varje film, samtidigt som hon läser varje manus, har möte med manusförfattarna och agerar exekutiv producent under inspelningarna.

Viveca Stens framtidsbesked – hemliga planerna

Efter reklamen: Viveca Stens framtidsbesked – hemliga planerna

– Sen är jag inte inne och detaljstyr, men castingen av huvudkaraktärerna är jätteviktig för mig. Om böckerna är mina barn är filmerna mina barnbarn. Jag har inte vårdnaden men det är mitt kött och blod och jag bryr mig om hur mina barnbarn uppför sig.

Du skriver om rätt tunga ämnen, påverkar det dig på något sätt?

– När jag skriver fattar jag att allt är påhittat. Privat är jag en ganska glad person som tror gott om folk så på så sätt är jag en ganska kass deckarförfattare. Ibland glömmer jag att låsa dörren. Dessutom tycker jag det är läskigt att läsa riktigt läskiga deckare. Jag skriver inget som jag själv inte vågar läsa.

Viveca Sten om tuffa tiden

Viveca är en idéspruta av rang. Så fort hon är klar med en bok har hon idén till nästa klar. På så sätt är författarskapet i ständig ruljangs. Men bakom farten finns också en ständig oro att inte räcka till.

– Jag önskar att jag hade självförtroendet och känna att jag är bra på det här – men det gör jag inte. Jag är alltid stressad inför att skriva en ny bok. Jag tror att alla andra böckerna var tur, att jag inte är någon bra författare.

Hon minns tillbaka på när hon började skriva boken ”Benådaren” för två år sedan. Då var det blod, svett och tårar som gällde för att få ihop boken. Viveca säger att hon fick tvinga sig själv till att skriva och kände att boken inte höll måttet.

– Året innan hade jag brutit benet i en svår skidolycka. Det var jättemycket rehab och jag fick opereras. Jag tror jag var för trött när jag började skriva den. Alla krafter hade gått till att lära sig gå igen och så skulle jag skriva en bok. Jag var nog inte mentalt där, helt enkelt. Så här i efterhand borde jag tagit ett mellanår.

Har du svårt att koppla av?

– Jag är inte världsbäst på att ligga på en strand och inte göra någonting. Men med tiden har jag blivit mycket bättre och kör regelbundet yoga och meditation. Jag har alltid haft väldigt mycket energi. Min pappa var likadan.

”Lagt mycket pengar på”

Trots att hon ofta beskriver sig som rastlös har framgångarna också gett henne frihet – både i tid och pengar.

För pengarna har hon sett till att köpa och rusta upp hus på två platser som kommit att bli väldigt förknippade med henne: Åre och Sandhamn.

– Första gången det började märkas renoverade vi huset på Sandhamn. Det har vi lagt jättemycket pengar på. Sen har vi byggt ett hus i Åre. Det är väl våra största extravaganser – att vi har flera hus. Vi bor i Åre från december till april och sen i Sandhamn juni, juli och augusti.

Känslan är att du har väldigt mycket på gång hela tiden, får din make bromsa dig ibland?

– Haha, han jobbar otroligt mycket och det är inte så att han inte har en massa energi. Men… jag älskar att dra i gång nya projekt och där är väl han mer att man inte hela tiden måste ha något på gång. Han är bättre på att vara i stunden.

Du är 66 år, tror du att du kommer att gå i pension nån gång?

– Jag vet inte. Jag älskar ju att skriva. Det är absolut det roligaste jag vet.

– Sen har jag trappat ner lite. Framtill i år har jag haft en del styrelseuppdrag i näringslivet, men nu har jag släppt i stort sett allting. Efter skidolyckan hade jag lite ”soul searching”: vad vill jag göra, vad ger mig kraft och vad är viktigast att prioritera? Jag kom fram till att det är skrivandet, det gör mig lyckligast.

Utanför Villa Pauli glittrar Askrikefjärden i skymningen. Viveca pratar redan om nästa bokidé – lika energisk som alltid, lika nyfiken på vad som väntar bakom nästa hörn.

Det är svårt att tänka sig att den där Duracell-kaninen någonsin går i pension.

Foto: Johan Söderlund/Svensk Damtidning