Nils Åke Häggbom: ”Kjerstin håller mig sällskap trots att hon är borta”

Kjerstin blev 92 år gammal och somnade in den 5 mars förra året. Hon lämnade ett stort tomrum efter sig; hon var en av Stockholms mesta och mångsidiga kulturpersonligheter. Förutom sin sångliga gärning var hon skapare av Ulriksdals slottsteater Confidencen i Solna där maken Nils Åke var administrativ chef och konstnärlig ledare under många år. Kjerstin deltog i merparten av alla aktiviteterna på teatern och stod själv på scenen flera gånger varje vecka. Hon drog sig tillbaka de sista åren för att hon inte orkade, hennes sista egna framträdande var sommaren 2017.

Hon hade varit drabbad av sjukdomar tidigare, men hennes inre kraft klarade av kriserna. Kjerstin fick en så kallad tia, en ministroke, för många år sedan men tillfrisknade då snabbt. För några år sedan opererades hon för livmoderhalscancer, och blev frisk och senare fick hon en stroke, men även den här gången gick det åt rätt håll. Men sedan sinade krafterna och hon blev allt tröttare.

– Hon pendlade mellan viljan att leva och att dö. Och hon var orolig för att jag skulle bli mycket ensam när hon gått bort, säger Nils Åke, som är glad att han bestämde sig för att ta hem Kjerstin från sjukhuset den sista tiden så att hon fick dö hemma. Hon var lugn men svag. Hon kom hem en torsdag och gick bort på måndagen.

– Kvällen innan hon dog pratade vi mycket med varandra. På morgonen hörde jag att hon slutat andas. Visst har hon rätt, jag är ganska mycket ensam. Men jag trivs bättre med mig själv och vår hund Chatzy än ute på fester och kalas. Det var Kjerstin som var premiärlejonet och galjonsfiguren i vår relation. Jag höll mig gärna i bakgrunden, förklarar Nils Åke.

– Men visst är det mycket som är annorlunda och tråkigare. Vi umgicks ju dygnet runt och åt i princip alla måltider tillsammans om vi var hemma. Nu äter jag och Chatzy tillsammans och ofta samma mat. Kött och potatis, kyckling med ris, något lättlagat. Men jag har haft stort stöd av alla våra vänner och inte minst av Kjerstins två underbara barnbarn, Oscar och August. Jag har hälsat på vår gode vän Nils Emil Ahlin flera gånger på hans ställe på Värmdö och i somras gjorde vi en resa till Skåne tillsammans. Sedan har jag nära kontakt med teatern eftersom jag sitter i styrelsen och har varit med och planerat nyårsprogrammet.

Chatzy är med när vi sitter och pratar, en trivsam vovve som inte bara håller Nils Åke sällskap utan också i form. Minst tre promenader om dagen blir det i den vackra naturen runt Ulriksdals slottspark. Nu har Nils Åke ändå en bra grundkondition efter alla år som dansare. Han har själv en lång karriär att se tillbaka på. Han började dansa som barn.

– Min mamma tyckte jag var orolig och placerade mig i dansskola hos en väninna. Kanske led jag av det som idag är ADHD, säger han.

– Hur som helst, jag gillade att dansa och sedan sökte jag och kom in på Operans balettskola. Då var jag 13 år gammal och hade redan min framtid utstakad för mig, jag skulle bli balettdansare.

Operans balettskola var tuff men lärorik och eleverna sattes in i de stora produktionerna redan från början. Han fick vara i närheten av de stora stjärnorna, som Birgit Nilsson och Jussi Björling. Sedan gick åren och Nils Åke utnämndes först till solist och sedan till premiärdansare. Hovdansare blev han inte, av den enkla anledningen att det var han själv som uppfann titeln.

– Jag tyckte det var fel att det fanns hovsångare och inte hovdansare och fick igenom det, förklarar han.

Nils Åke var bara 24 år gammal då han 1968 gifte sig med den 17 år äldre operastjärnan Kjerstin Dellert, som då stod på toppen av sin karriär. Det var många olyckskorpar som kraxade och ojade sig över detta ”barnarov” men som snällt fick bita i det sura äpplet, då åren gick och paret Dellert-Häggbom fortsatte att vara gifta och lyckliga under ett helt halvsekel. Nils Åke var balettchef vid Kungliga Operan 1986-1993. Då var Kjerstin som mest aktiv på Confidencen, som hon återskapat med hjälp av bland andra prinsessan Christina, samt Nils-Åke, kulturchefen Curt Nilsson och kommunalpolitikern Gösta Fagerberg i Solna.

Kjerstin har berättat att hon och Nils Åke en novemberdag 1976 var ute och vädrade hundarna och då mötte prinsessan Christina med make Tord Magnuson. Prinsessan bjöd in dem på te i sitt dåvarande hem, Villa Beylon, som ligger intill den anrika 1700-talsteatern, skapad av Gustav III:s mor drottning Lovisa Ulrika. Christina erbjöd sig att visa huset och de gick in i byggnaden där det stank av fukt, smuts och sopor. Träbjälkar hade lossnat och väggarnas 1700-talsmålningar var antingen övermålade eller klädda med brun ekpanel, förstärkt med stora fuktfläckar. På golvet låg döda fåglar, rostiga hinkar och nedfallna takbjälkar.

Kjerstin bestämde sig för att göra något åt det. Prinsessan Christina var hennes supporter och redan på sensommaren 1977 öppnades teaterhuset. Det var 2013 som Nils Åke och Kjerstin flyttade in från sitt tidigare boende i Lundagård i Märsta till Ottilielund, ett kulturmärkt hus bredvid Slottsteatern.

– Här har vi trivts och här kommer jag att bo kvar. Jag har ingen längtan eller önskan att flytta någon annan stans. Kjerstin håller mig sällskap trots att hon är borta, säger Nils Åke med ett litet leende.

Text: Ann Löfberg
Foto: Cecilia Liljeton/Jonas Hessman