Herman Lindqvist: Det var mer fart på kungarna förr – något har hänt
Det var mer fart på våra kungar förr i världen. De mördades och mördade själva och ibland blev de, så att säga, återanvända, som kung Domalde på 100-talet efter Kr. Det var år av missväxt, man försökte offra prima oxar. För att blidka gudarna. Det växte inte bättre för det. Man offrade människor. Hjälpte inte heller. Då steg kung Domalde fram för att offra sig själv, som synes på Carl Larssons stora väggmålning “Midvinterblot”, som välkomnar besökarna på Nationalmuseum. Oklart om det blev en väderförbättring.
Kungens son Domar övertog i alla fall den lediga tronen .Andra kungar var beredda att offra sina närmaste för sin egen hälsas skull. Ane den gamle lät offra nio av sina tio söner för att han själv skulle nå hög ålder. Han ska ha blivit 200 år gammal, men hade inte mycket glädje av det för, enligt Heimskringla (Snorre Sturlassons kungasagor), ska han i slutet av sitt liv bara kunnat inta flytande föda ur ett horn.
Många av regenterna var mer törstiga än vad som var bra för deras hälsa. Fjolner, även kallad Fjölner, ska, enligt Snorres Edda, ha åkt på kalas till danske kungen Frode. Där gick festandet helt överstyr och Fjolner drunknade i mjödkaret. Poeten beskriver det efteråt som att Fjolner dog “i vindlös våg”, alltså inte på ett brusande hav, som det anstod en viking. Men det gick säkert väldiga vågor i tunnan då han plumsade i.
Stor passion fanns tidigt i kungahusen. Agne den vise på 200-talet dödade en finsk hövding i strid och tog hans dotter som fånge.Då de kom till Mälaren övernattade de på en ö. Där våldförde han sig på den stackars kungadottern. Nästa dag hämnades hon genom att låta sina män gripa Agne och hänga honom högt upp i ett träd i hans eget guldhalsband. Ön Agnefit sägs vara den ö där Gamla stan ligger i dag.Bröderna Alrik och Erik, som alltid skulle tävla och kämpa, slog en dag ihjäl varandra med ett betsel. Oklart vad kampen gällde den gången.
"Var tvungen att bränna sig själv till döds"
Alrik efterträddes av sönerna Yngve och Alf. Yngve var en stilig krigare och hjälte, Alf, som var gift med Bera, satt mest hemma och funderade. Då Yngve kom hem från vikingatåg satt han och skroderade om sina bragder i krigen och drack med Bera till sent på nätterna. Alf blev mer och mer irriterad på detta. Bera hade till och med sagt att “lycklig den som är gift med Yngve och inte med Alf”. En natt hade Alf fått nog. Han steg in till den skrävlande brodern med draget svärd. Brodern drog sitt eget svärd och bägge högg samtidigt ner varandra. Detta enligt Snorres Ynglingasaga. Där stod Bera ensam och undrade vad som hade hänt.
Många fick våldsam död. Egil stångades ihjäl av en tjur. Adils föll av hästen och dog. Ingjald Illråde brände ihjäl småkungar men blev till slut, omringad som han var, av fienden, tvungen att låta bränna sig själv till döds.
Foto: TT
