Herman Lindqvist: Gripsholms slott – Bellmans fasa

Herman Lindqvist om Chris hemlighet: ”Vet ju inte”

Carl Michael Bellman var många gånger inbjuden till de kungliga slotten för att roa Gustav III och hans hov. Därför rörde sig skalden hemvant på Stockholms slott, på Drottningholm och ute på Haga. Men ett slott tyckte han inte alls om – Gripsholm.

Dessutom avskydde han omgivningarna intill slottet, själva staden Mariefred. Bellman tyckte att Gripsholms slott var för gammalmodigt, trångt och otrevligt.

"Bellman måste ha haft några riktigt dåliga dagar"

Under ett besök på slottet och i staden 1779 skrev han en skarp satirisk dikt, som blev Fredmans sång no 34. Skalden fick inte sova på slottet utan hänvisads till ett hyresrum på Långgatan, huset kallas därför numera Bellmansgården.

Staden med några hundra invånare var trist vid den tiden. Det gamla värdshuset hade förvandlats till en stoff- och strumpfabrik. Gatorna var smutsiga. Bellman skriver:

”På min ära står det fast/ Ej fanns där en enda kvast/ Dammborst, viska eller skovel, är där likaså rar som mat”.

Maten var alltså usel. Inte ens stadens styresmän:

”Tror jag får ej annat sovel än pannkaka, lök och frat…. Ingen skorsten såg jag röka/ Ingen matmor gå och stöka/ Jag såg bara tomma fat/ Tallrik varken djup eller flat.”

Bellman måste ha haft några riktigt dåliga dagar för han avslutar sin dikt med en rejäl förolämpning av den goda staden och dess stadsvakt:

”Men hvad tycks om sådan stat? Stadens vakt är en Soldat, Som tillika slår på trumma; Är han krank, så går hans gumma, Lika döf och desperat. Slutlig måste just in summa, Hvarje dödlig blifva flat; Tänk hvar Husvärd är Castrat!”.

Bellman lämnade Gripsholms slott – för alltid

Bellman var vid den här tidpunkten trettionio år och mycket känd och hyllad i hov och högre ståndsmiljö. Han hade nyligen gift sig och han framförde sina sånger med bravur i hov och salonger, han kunde härma språk, djur och musikinstrument. Han var en stor underhållare som hade fått titeln hovsekreterare med ett kungligt stipendium och en årslön från nummerlotteriet på motsvarande 85 000 kr i dagens penningvärde. Han hade lön från Nummerlotteriet men inget krav på arbete, i varje all var han nästan aldrig där.

Mitt i glädjen kom smolket i bägaren. Den mycket kända och lysande författaren Johan Henrik Kellgren hade angripit Bellman i ett skarpt diktverk ”Mina Löjen”. Kellgren ville troligtvis komma åt Bellmans ställning vid hovet. Kungen var just nu splittrad och strängt upptagen med pågående riksdag där stora reformer förbereddes. En viss religionsfrihet för katoliker och judar. Tortyren skulle avskaffas.

Bellman lämnade det, för honom, urtrista Mariefred med båt. I Stockholm tog han en tjänst som notarie hos bondeståndet i riksdagen. Då kunde ha hjälpa till övertyga bönderna om nyttan av kungens nya reformer. Bönderna var nämligen i allmänhet djupt skeptiska mot såväl judar som katoliker. Kungen vann och Bellman fick mer belöning. Men till Mariefred och Gripsholms slott for han aldrig mer. Däremot är han förevigad i slottet för Per Krafft den äldres fina porträtt av skalden hänger i Porträttgalleriet.

Foto: TT