Herman Lindqvist: Juvelerna ägdes av kronprinsessan Victorias släktingar
Den spektakulära juvelkuppen på Louvren kommer helt säkert att dyka upp på Netflix så småningom. Djärva juvelkupper har alltid fascinerat allmänheten. Kupperna kräver en intelligent och erfaren hjärna för planeringen. De genomförs av skickliga tjuvar, sällan blir någon skjuten eller skadad och tjuvarnas byte har ofta mycket stort värde och ytterst sällan är det synd om den bestulne.
Kuppen skapade givetvis rubriker i hela världen och som alltid avslöjade artiklarna stor förvirring och gapande okunskap. Det hette att ”Napoleons smycken var stulna”. Ett smycke hade ägts av Napoleons andra kejsarinna Marie-Louise, resten hade tillhört Napoleons brorson Napoleon III:s kejsarinna Eugénie. Ett smycke som hade ägts av den sista personen med titeln Frankrikes drottning, Marie-Amelie, gift med ”borgarkungen” Ludvig Filip, det övertogs sedan av den sista kejsarinnan av Frankrike, Eugénie.
Några föremål hade ägts av Napoleons styvdotter Hortense, en gång drottning av Holland gift med Napoleons bror Lucien. Inget av smyckena ägdes sålunda av någon Napoleon.
Victoria släkt med Napoleon III
Få känner till att kronprinsessan Victoria är släkt med Napoleon III. Han var kusin till vår svenska drottning Josefina, farfars farfars farfars mor till Victoria. Josefina var den som förde en stor ärvd juvelsamling till familjen Bernadotte, framför allt de så kallade Leuchtenburgska safirerna, som glimrat på drottning Silvia under mer än tjugo Nobelmiddagarna. Hortense var faster till den svenska drottningen Josefina.
Nu kanske någon undrar om inte Napoleons son, Napoleon II, konungen av Rom, hade någon gemål med smycken. Det hade han inte för han avled ogift bara tjugoett år gammal på slottet Schönbrunn utanför Wien.
Napoleon III, brorsonen till kejsar Napoleon, föddes i Paris som ”prins av Holland”. Han var sju år då kejsardömet rasade och hans familj flydde till Schweiz. Han engagerade sig i italienarnas frihetskamp mot Frankrike och gjorde vad han kunde för att störta Ludvig Filip, som hade satts på den franska tronen.
Han arbetade intensivt på att återupprätta kejsardömet i Frankrike och trodde sig ha brett folkligt stöd för detta. Hans planer misslyckades flera gånger. Vid revolutionen i Paris 1848, då kungavalet avskaffades blev Napoleon politiker och invaldes i National-församlingen. Hans namn hade sådan glans att en majoritet av folket valde honom till president i Andra republiken.
"Avled i Kent 1873, bitter och besviken"
Tre år senare gjorde han sig till kejsare Napoleon III av Andra kejsardömet. Det är nu som Paris moderniserades och får sina breda avenyer, järnvägen byggdes ut. Det var en ekonomiskt positiv tid med världsutställning i Paris. Men han styrde hårt, alltmer diktatoriskt, fiender deporterades till Djävulsön.
Militära framgångar gav seger i Krimkriget, senare tog Frankrike bland annat Nice. Franska trupper segrade i Mexiko och tågade under Opiumkriget in i Peking. Men kriget mot Preussen blev fiasko, kejsaren tillfångatogs och sändes i exil till Storbritannien. Den radikala Pariskommunen utropade Tredje republiken 1871. Napoleon III avled i Kent 1873, bitter och besviken.
Foto: TT
Vi baserar våra artiklar på verifierade källor, officiella uttalanden samt egna intervjuer. Svensk Dam följer de pressetiska reglerna. Krönikor och analyser uttrycker skribentens egna åsikter. Läs mer här.
