Kungafamiljens värsta kris någonsin – spelet bakom avslöjas nu: "Gör väldigt ont"

Det är eftermiddag den 4 november 2010. Den svenska hösten har varit mild men regnig. I skogarna vid Halle och Hunnebergs naturreservat i Vänersborg är det fuktigt och rått. Himlen är askgrå. Utanför en röd stuga med vita knutar väntar över 50 journalister och fotografer. Det är dags för kungens årliga pressträff – mitt i den traditionsenliga kungliga jakten. Vanligen lockar presskonferensen ett tiotal medier. Nu är den siffran femdubblad. Det är älgjakt, men frågan är om inte Carl den sextonde Gustaf är den mest jagade av alla. Det är inte bara skogens konung som befinner sig i skottgluggen. Också Sveriges konung är utsatt. Och det är många som tycks vilja se honom fälld.

De senaste dagarna har varit kaotiska. Alla vill att kungen ska kommentera den bok som debatterats och omskrivits över hela världen de senaste dagarna. Den så kallade Kungaboken, eller skandalboken som den också kallas. Boken som egentligen går under namnet "Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken".

Boken är skriven av Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer. Trion har i två och ett halvt års tid grävt djupt i kungens privatliv. Resultatet? En 300 sidor lång biografi över kungen som berör såväl hans barndom som vuxenliv. Boken handlar om hans arbete som Sveriges statschef. Men allra störst uppmärksamhet får de kapitel i boken som berör kungens festande – och sexliv.

Boken slår ner som en bomb i medie-Sverige, ett Sverige som aldrig någonsin skriver om kända människors privatliv på det här sättet.

I boken skrivs det att kungen varit på stripp- och sexklubbar – och att han varit otrogen.

Och nu, mitt under pågående jakt, ska han alltså kommentera det hela.

– Med tanke på rubrikerna har jag självklart talat med både familj och med drottningen. Och vi vänder på ett blad, ungefär som ni gör i era tidningar, och ser framåt i stället. Det här är någonting från, som jag har förstått enligt boken, långt bak i tiden.

Uttrycket ”att vända blad” har blivit historiskt. Men det många inte vet är att det där orden egentligen inte skulle ha uttalats över huvud taget.

Johan T Lindwall är chefredaktör på Svensk Damtidning. Under den här tiden bevakade han kungafamiljen intensivt, som hovreporter på kvällstidningen Expressen.

– Det är ganska dråpligt det som skedde den där dagen. Kungen har ett entourage av rådgivare med sig som pratade med honom om vikten av att inte gå ut till media och prata om den så kallade kungaboken. Och han lovade att han inte ens skulle nämna den. Men i stället går han ut, säger till journalisterna att ”till skillnad från er har jag inte tid att läsa böcker hela dagarna”, och kommenterar sedan boken. Katastrof, säger han.

Efter presskonferensen är pr-experterna frågande. Ingen, absolut ingen, förstår varför kungen valde att ställa sig framför journalisterna och genomföra presskonferensen. Paul Ronge, medietränare och krishanterare, säger till Svenska Dagbladet att kungen har spelat ”rysk roulette”.

– Nu kan han bara vara glad att kulan inte satt i kammaren och att han slapp svara på frågor. Uttalandet kan tolkas som ett medgivande, men är egentligen varken ja eller nej. Han kom undan med blotta förskräckelsen, men satte inte heller stopp för historien, säger han till SvD.

Enligt Paul Ronge finns det ingen logik i att i ett offentligt sammanhang som detta ställa upp på en presskonferens så tätt inpå ett boksläpp.

– Överhuvudtaget tycker jag det är under hans värdighet att kommentera en ren skvallerbok som rör hans privatliv. Skvaller ska inte bemötas. Nu går proppen går ur och tidningarna kan köra sida in och ut med material från boken, det är lekskolestadie, ansvarslöst och jätteallvarligt för hovet att hantera frågan på det här sättet, säger han.

Och ja, de blir precis som Paul Ronge förutspår. Skriverierna stannar inte efter presskonferensen. Tvärtom. De eskalerar. I en rasande fart. Mängder av reportage, krönikor och debattartiklar skrivs om boken.

I en fem sidor lång intervju med Expressen berättar Camilla Henemark, som i boken kallas Kurtisanen, om sin påstådda kärleksaffär med kungen. Hon vill, efter kungens något oklara presskonferens under jakten, ge sin version av allt som hänt.

– Den här presskonferensen blev lite konstig. Och det kvarstod en massa frågetecken, säger Camilla till Expressen. Hon fortsätter:

– Därför har jag beslutat att ge min version av händelserna i boken.

Enligt författarna till boken "Den motvillige monarken" var Camilla ett mycket spännande inslag på fester och middagar i kretsen kring kungen. Camilla beskrivs som intelligent, underhållande och snabbkäftad. I intervjun med Expressen berättar Camilla själv att hon tror att kungen gillade att tala med någon som ibland sa emot honom:

– Jag tror att om man har väldigt mycket makt så fascineras man av någon som inte verkar vara imponeras eller skrämd av det, säger Camilla i intervjun.

Camilla slår fast att hon och kungen möttes ungefär en gång i månaden och att de utvecklade en slags fantasivärld tillsammans:

– Jag hade en känsla av att han kanske behövde lite släppa på allvaret. Det var lekfullt, en fantasivärld, säger Camilla till Expressen.

Ellen Myrgård Lindén är reporter på svensk Damtidning och har bevakat kungen på nära håll i flera år.

– I intervjun med Expressen går Camilla inte in på några detaljer. Men hon säger att hon och kungen aldrig pratade om Silvia. Någon gång diskuterade de däremot vem av dem som hade mest att förlora på affären, säger Ellen Myrgård Lindén och fortsätter:

– Han sa att “Du har väl inget att förlora?” Men jag sa att han har sitt ämbete och kan garva åt det här. Men jag kommer att bli hatad av alla som älskar Silvia, vilket är hela Sverige inklusive mig själv och min mamma, berättar Camilla.

– I samma veva skämtade de om att fly till en öde ö. Där sa de, mest på skoj, att de skulle leva på kokosnötter.

Medierna frossar i detaljer från boken. Något liknande har aldrig skett. Varken förr eller senare. Dagens Nyheter-skribenten och författaren Lena Andersson skriver upprört att ”Om en privatperson vid namn Carl Gustaf B umgås i kretsar där kvinnor är en leksak att ta fram vid efterrätten är det beklämmande, patetiskt och gravt dekadent. När Sveriges kung gör det är det oacceptabelt. Den motvillige monarken borde få även inbitna monarkister att vackla.”

Kvinnorna som Lena Andersson beskriver som ”leksaker att ta fram vid efterrätten” benämns i boken som Kaffeflickor.

Ordet Kaffeflickor ska faktiskt användas så frekvent i medierna under hösten 2010 att det blir ett av årets nyord.

Men det finns några medier som har en smula svårt att veta hur man först ska hantera kungaboken. Svensk Damtidning, bland annat.

Camilla Spjuth Palve är editionschef på Svensk Damtidning och arbetade en hel del med bevakningen kring kungaboken.

– Det var en så otroligt solkig historia, där alla var förlorare. När nyheten kom var det många läsare som hörde av sig och vädjade om att vi inte skulle skriva det här. Vår uppgift är ju inte att vara ett granskande organ. Men det hade varit konstigt om vi, den kungliga veckotidningen, skulle låtsas som om det regnar när alla andra medier plötsligt var på vår kungliga planhalva, säger hon och fortsätter:

– Till slut valde vi ett slags ”detta har hänt”-perspektiv. Vi rapporterade vad som stod i boken, hur det bemötts av hovet och vad andra medier skrev. Så våra läsare kunde hänga med i vad som hände och bilda en egen uppfattning. Men det var aldrig aktuellt att vi själva skulle gräva vidare i den här historien.

– Slutligen valde vi att se det ur ett kvinnligt perspektiv – från Silvias sida. Oavsett vad som var sant måste ju perioden ha varit fruktansvärt jobbig för drottningen.

Kungaboken – och bevakningen av den i medierna – sliter på kungafamiljen. Och på deras relationer. Prinsessan Madeleine, som haft ett tufft år i och med den brutna förlovningen med Jonas Bergström, mår oerhört dåligt. Hon väljer att stanna kvar i New York, där hon numera bor, och skippar därmed kungafamiljens årliga höjdpunkt – Nobelfesten.

– Aftonbladets fotograf Pontus Höök träffade då prinsessan på ett kafé på Manhattan sex dagar före den stora Nobelbanketten. Madeleine avböjde då att ställa upp på bild, och förklarade att hon helst undviker rampljuset just nu, med tanke på den senaste tidens omfattande mediebevakning runt familjen. ”Det är så jobbigt i Sverige med allt det där om pappa”, ska prinsessan ha sagt. Det citatet går verkligen in i hjärtat, säger Margareta Gotthardsson, redaktionschef på Svensk damtidning.

Och jobbigare ska det faktiskt komma att bli.

– Det var med glädje kungafamiljen skulle gå in i 2010. Dels hade man ju bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och prins Daniel. Madeleine var förlovad med Jonas Bergström. Kungen och drottningen firade sin bröllopsdag. Det var kärlekens år. Sen kom alla de här sakerna. Den brutna förlovningen och Madeleine som flydde till USA, boken – det var skandal på skandal. Något sånt här hade Svenska kungahuset i modern tid aldrig varit med om. Monarkin skakade i sina grundvalar vid det här tillfället, säger Johan T Lindwall.

2010 blir 2011. Jan Malmsjö läser Nyårsklockan på Skansen. Ett nytt år rings in. Men Sverige vänder inte blad. Under våren tar historien om kungaboken en helt ny vändning.

I maj 2011 rapporterar Sveriges Radio om hur några av kungens allra närmaste vänner ska ha anlitat en påstådd gangsterledare för att kontakta en av huvudkällorna till skandalboken "Den motvillige monarken". Flera av kungens vänner ville, enligt uppgift, få källan att dementera allt han sagt om kungens och kungens vänners porrklubbsbesök. De ville även köpa de bildbevis som källan påstod sig ha.

Sveriges Radios rapportering om saken får kungen att reagera. Han ställer upp på en intervju med TT, Tidningarnas Telegrambyrå.

Kungen kände inte till att han skulle kontakta grovt kriminella? Frågar TT:s reportern.

– Ingen aning, svarar kungen.

Reportern frågar då om det finns några uppgifter i boken, angående besöken på porrklubb, som stämmer.

– Jag har tagit del av vissa avsnitt i boken. Och det står ju väldigt mycket spekulation och annat, och jag kan inte kommentera alla dessa olika påståenden. Jag känner mycket lite för det faktiskt, måste jag säga, svarar kungen.

Johan T Lindwall kommenterar intervjun:

– Man hade inte helt öppna kort mot hovet. Kungen kom till den här intervjun och trodde att det inte skulle vara något fotograferande. Det stod en kamera där, och det kungen inte förstod var att det var en kamera som även kunde spela in rörligt. Så den börjar rulla och kungen ställs framför utan att förstå att han blir filmad. De har kommit överens om hur intervjun ska gå till. Men första frågan blir: ”Har kungen någonsin varit på strippklubb?”. Det var ett PR-haveri utan dess like.

Kungens insats i den 10 minuter långa intervjun får stark kritik från flera håll. Hovets informationschef Bertil Ternert hålls ytterst ansvarig.

TV4:s dåvarande vd, Jan Scherman, vilar inte på hanen när han i Expressen kommenterar TT-intervjun med kungen. Han frågar sig hur hovets informationschef Bertil Ternert egentligen tänkte när han lät kungen, som enligt Scherman inte direkt gjort sig känd som en mästare i rampljuset, framträda i en intervju.

Jan Scherman drar paralleller mellan TT-intervjun och HC Andersens saga Kejsarens nya kläder. Han lallar intervjun för en sorglig procession.

– Även om det bär mig emot så hade det varit bättre om kungen stannat inne, och inte visat sin nakenhet, slår Jan Scherman fast i Expressen.

Ett år efter att Den motvillige monarken kom ut i handeln är boken fortfarande en snackis. I början av december 2011 publicerar Expressen en bild som sägs föreställa kungen under ett strippklubbsbesök. Bilden kommer från källan i kungaboken.

Expressen skriver sen att tre internationellt erkända bildanalysföretag menar att bilden bevisligen har manipulerats. Den är falsk. Någon vecka senare avslöjar en användare på internetforumet Flashback att kungen är inklippt i fotot. Kungens ansikte kommer i själva verket från en SVT-intervju gjord 1976, i samband med förlovningen med Silvia.

Källan i kungaboken heter Mille Markovic. Han kommenterar själv beskedet om att bilden är falsk i en intervju med Expressen i ett TT-klipp.

– Det får de ju tycka vad de vill. Jag vet att de är äkta, säger han.

På frågan om han har fler bilder svarar han ”hur många som helst”. Som han ska visa ”när det blir dags”. Han säger också att bakgrunden i bilden är ändrad för att man inte ska kunna känna igen platsen.

Att bilden som många väntat på i ett års tid nu visar sig vara fejk gör att rapporteringen avstannar. Tiden går. Kungaboken faller i glömska. Men TT-intervjun med kungen lever vidare. Särskilt en del av intervjun har blivit världskänd. Nämligen det här citatet från kungen:

– Nej, nej, jag tror faktiskt inte det.

Ett citat som det har skojats friskt om sedan dess.

– Den här sekvensen har ju blivit en viral snackis. Men det här var långt ifrån roligt för kungen. Det här är en av de allra största skandalerna och kriserna i det svenska kungahuset – i modern tid. Det var katastrof, säger Margareta Gotthardsson.

Även kungafamiljen har farit illa.

I ett klipp från Året med kungafamiljen 2011, som TT har publicerat, kommenterar drottningen och kronprinsessan händelsen.

– Det är ett mediadrev, om jag får vara ärlig. Egentligen vill jag inte gå in på det, men det är oerhört sårande. Det är en situation när man är totalt maktlös. Det är alltid någon annan som har sista ordet. Vissa undrar ”varför dementerar ni inte?”, men man kan inte dementera alla, alla dagar. Det är svårt. Då blir man inte trovärdig heller, säger Silvia.

– Det har varit ett väldigt jobbigt år. Det gör väldigt ont när ens föräldrar blir omskrivna på det bryska sätt som faktiskt har skett. Men när jag ändå tänker tillbaka har det nog också stärkt oss väldigt som familj, säger kronprinsessan Victoria.

Det finns också människor utanför kungafamiljen som mått dåligt.

– Precis som Camilla Henemark säger att hon förutspådde i sina samtal med kungen var det faktiskt hon som råkade mest illa ut. Hon har blivit hatad, hon har blivit påhoppad, och haft det riktigt tufft i perioder, säger Margareta Gotthardsson.

LÄS MER: Silvia har valt sida – så är relationen till svärsönerna egentligen

LÄS MER: Så blir prinsessan Sofias gravidliv – och förlossning