Prins Carl Philips och Emma Pernalds lilla ögonsten död

Prins Carl Philips och Emma Pernalds lilla ögonsten död
Annons

prins car lphilip, emma pernald

I tio år har de gått sida vid sida.
Hunden Gela var trofast in i det sista.
Nu har prins Carl Philips och Emma Pernalds gemensamma ögonsten, deras brunsvarta rottweiler, somnat in.

När Carl Philip och Emma Pernald för ett år sedan bröt upp delade de inte bara på sitt liv, de bestämde sig också för att dela vårdnaden om den gemensamma hunden Gela, en trofast rottweilertik.
Ex-paret har haft henne ända sedan de blev tillsammans, bara en kort tid efter att de blivit ihop 1999 bestämde de sig för att gemensamt skaffa Gela. Under åren har de haft mycket kul tillsammans, Gela var en trofast följeslagare och följde alltid i sina ägares fotspår – var de än gick.

Bott mest hos Emma

Sedan relationen mellan Emma och Carl Philip tog slut i februari 2009 har dock Gela åkt mellan sin matte och sin husse, både prinsen och Emma har tagit hand om henne. Men mest har hunden varit hos Pernald på Gärdet i Stockholm. Carl Philips många resor och studentliv i Skåne har gjort det svårt för honom att ta hand om sin ögonsten.

Annons

Fanns vid hennes sida

Dessutom har Gela den senaste tiden inte varit den pigga hund hon brukar. Hon har varit krasslig och trött. För två veckor sedan förstod prinsen och Emma att det inte fanns någon annan utväg än att avliva Gela. Hon blev tio år gammal. Både Carl Philip och Emma fanns vid hennes sida då hon somnade in.

Av Johanna Lejon
Foto: Stella Pictures

Mer om svenska och internationella kungligheter, societet och kändisar från oss på Svensk Damtidning:

Dela på:

44 kommentarer till “Prins Carl Philips och Emma Pernalds lilla ögonsten död”

  1. Dembarubin.bloggspace.se skriver: 18 maj, 2010

    Så sorgligt. Är ju tyvärr detta man måste vara beredd på när man skaffar sig djur.


  2. Anna skriver: 18 maj, 2010

    Man får en känsla av att det var en kär gammal faster eller så som somnat in. Inte en hund. Sorgligt så klart att förlora “sin bästa vän” men jag vet inte om jag gillar tonfallet i “artikel”. Lite väl gulligull familjärt.


  3. MartinzzonSvenskDamtidning skriver: 18 maj, 2010

    Jag vet hur det känns. Fruktansvärt
    Den dagen då du bestämmer dig
    att nu är det defenitivt slut
    Sign: Bichon Havanais


  4. gallblåsan skriver: 18 maj, 2010

    Dessutom läste jag detta i en kvällstidning för tre dagar sedan.


  5. Dembarubin.bloggspace.se skriver: 18 maj, 2010

    Anna.
    Jag har sörjt mer när mina djur har dött än jag gjort över mina fastrar. Det kan nog vara lite olika med det.


  6. Sickan skriver: 18 maj, 2010

    Vad sorgligt – Har en katt som som blir 17 år nästa månad.


  7. Petra skriver: 18 maj, 2010

    Ja ett husdjur kan nästan bli lika kärt som ett litet barn. Låter kanske lite överdrivet, men sant.


  8. P. skriver: 18 maj, 2010

    I am sorry for both! A dog can be like a child. Now we know why Carl Philip looked so sad and serious two weeks ago. Honestly I am really sorry and I can just hope the pain will go away soon. Mostly it comes later when you start missing your pet.


  9. Sickan skriver: 18 maj, 2010

    # 2 Anna – Kan tala om för dig att min katt är som ett barn för mig.
    Håller med Demba i det hon säger.


  10. Neta skriver: 18 maj, 2010

    Tragiskt. Jag vet hur det känns att gå hem från veterinären med ett tomt koppel. Kan vara värre än när en människa dör.Håller med Demba där…. Den enda nackdelen med att ha hund är att dom har så kort livslängd. Stora hundar blir heller inte så gamla. Blir dom 12år så får man vara glad.


  11. Petra skriver: 18 maj, 2010

    8 Ja men dom är lite mer kravlösa:) Mina kusiners katt gick bort för ett par månader sen och det är så himla tomt när man åker hem och hälsar på dom, verkligen jätte tomt. Har själv funderar på att skaffa katt eller hund. Hundar är nog dock lite mer passning med, katter är nog lite lättare.


  12. MartinzzonSvenskDamtidning skriver: 18 maj, 2010

    #10 Absolut Det är fruktansvärt.
    Men man har också haft mycket glädje genom åren
    Av en trofast VÄN.


  13. Helena M skriver: 18 maj, 2010

    Jag vet när jag avlivade min katt, hon hade cancer i alla organ. hon skrek in i det längsta och det var som hon höll fast i livet in i det sista. Detta var 1988 och jag sörjer än. Håller med Neta och Demba jag sörjde inte mina gammelmostrar som jag sörjde min stackars katt.


  14. Annak skriver: 18 maj, 2010

    Det är alltid lika sorgligt när man måste ta adjö av sitt djur. Jag brukar tänka att det är den sista kärlekshandlingen man gör, att avstå sällskapet av ett älskat djur istället för att krampaktigt hålla fast det vid liv och pinas i svåra smärtor osv. Har man skaffat ett djur så är det ens ansvar att se till att de får somna in när det är dags.
    #Anna – du låter inte som du nånsin haft djur, ialla fall inte hund. De blir som barn eller en väldigt kär vän. Släktingar i all ära men att skiljas från en familjemedlem som man kanske haft i 10-15 år är inte lätt.


  15. Nina d'Este skriver: 18 maj, 2010

    Annak, #12

    bra kommentar! Avskedet är fruktansvärt….jag har i dessa stunder tänkt, det är vad man maaste gaa ignm för den fina tiden med sin bästa vän….dvs avstaar man detta, för man ej klarar av gaa till veterinären, den sista gaangen – avstaar man enormt mkt glädje ocksaa….


  16. Karin skriver: 18 maj, 2010

    Er dette noe vi må vite?


  17. Annak skriver: 18 maj, 2010

    Tack Nina!


  18. Sollan skriver: 18 maj, 2010

    Jag sörjer fortfarande min 15 år gamla katt som gick bort för fem år sedan. Han var min baby efter det att barnen flyttat hemmifrån.


  19. Pia skriver: 18 maj, 2010

    Ska de sätta in en dödsannons? Vill inte förringa sorgen efter ett älskat djur, men är detta verkligen något för Sv.Damt. att skriva om?


  20. signe skriver: 18 maj, 2010

    Håller med er att säga farväl till sin bästa vän är det grymmaste som finns.Jag har haft några hundar och katter genom åren och jag sörjer dem än när jag tänker på dem och tårarna kommer när jag läser om C-Ps och Emmas älskade hund. Det var väl sista länken mellan dem eller…..hoppas de hittar tillbaka .
    Jag har hundar nu men det blir så tydligt att även dessa kommer jag (om man är frisk) att få ta farväl av en dag men än är de så unga så om de håller sig friska så har de många år till. Eftersom djuren aldrig sviker utan är så trogna hela livet så får man ju ett spec. förhållande till sin vän vilket man inte får till människan på samma sätt. Sen är de ju som barn beroende av oss vuxna att de får mat och rätt skötsel.

    C-P och Emma om ni läser detta så beklagar jag förlusten av er vän.


  21. Anita skriver: 19 maj, 2010

    Blir det landssorg nu?


  22. Solveig skriver: 19 maj, 2010

    En hund är bara ett djur, sörjer ni också över alla djur som får sätta livet till när man äter kött? Det är ju bara att skaffa en ny hund eller katt, som det finns i överflöd av.
    OBS jag är inte vegetarian!


  23. signe skriver: 19 maj, 2010

    Anita
    En löjlig fråga?


  24. signe skriver: 19 maj, 2010

    Solveig
    Du skriver BARA en hund och det ät BARA att skaffa en ny!!!
    Du verkar vara känslokall och jag förstår att du inte har några djur och då kan du ju inte veta hur det känns när ens bästa vän går bort.Om du är vuxen och kan tänka dig in hur det känns att förlora sin trogna följeslagare som funnits i familjen många år så börjar du kanske fatta………


  25. Solveig skriver: 19 maj, 2010

    Jag har haft flera katter i hela mitt liv, är djuret sjukt ska det avlivas och det är inget problem för mig.
    Är uppfödd på landet där man lärde sig att djur dör………


  26. Dembarubin.bloggspace.se skriver: 19 maj, 2010

    Ja Solveig.
    Djur dör och det vet vi alla här. Är ju inte det vi diskuterar heller. Utan att det är sorgligt när husdjuren dör.

    Är ju lite annorlunda med ett djur som man haft i sitt hem och tagit hand om än kor och grisar som man aldrig träffat.


  27. Neah skriver: 19 maj, 2010

    Tänkte skriva en lång kommentar här men jag ser att Signe har
    sagt allt vad jag ville säga, att förlora någon som troget följt dig i flera år alltid varit glad. det känns…………..


  28. Sickan skriver: 19 maj, 2010

    # 21 Anita – Jag ska ha landsorg när min katt dör,och en kista i guld ska han få ligga i 🙂


  29. Natta skriver: 19 maj, 2010

    Fyfan, vad många känslokalla människor det finns! Nej, usch och fy! Klart man sörjer ett vänskapsband som bryts för evigt! Det är en för många iaf en mycket kär vän och familjemedlem. Många väljer djur istället för att skaffa barn. Jag är en av dem och har mist en underbar hund nyligt, man sörjer den livet ut. Inget som man bara nästa dag tänker att “nu skaffar jag en ny” Alla hundar har olika personligheter, som vi människor. Så klart man gråter över att ens vän är borta! Dumt vore annat! Då ska man inte ha djur om de inte betyder något!

    /Hundvän till 1000%


  30. Simon skriver: 19 maj, 2010

    29: Har du inte märkt att det är typ bara tre-fyra stycken av 29 kommentarer som är ”känslokalla”, alltså inte har samma åsikt som majoriteten.

    Min hund blir i november 13 år, jag har växt upp med henne, när jag var ett barn var hon valp, jag har redan accepterat att hon antagligen dör snart. Jag kommer sörja, men nej, man kan inte hålla på och sörja ett djur i fem år, man måste gå vidare, om man inte kan gå vidare så ska man inte skaffa sig djur tycker jag, det är min personliga åsikt.


  31. Natta skriver: 19 maj, 2010

    Många utöver de som skriver här, resonerar känslokallt kring djur. de är “bara djur och skall inte förväxlas som människa”. Jag vet att djur inte har 2 ben, men för det menar jag att de kan bli älskade precis lika mycket som en människa. Och genom det lämna en stor sorg och saknad efter sig. Jag gör inte någon skillnad på sorg till hund och människa. Inte på kärleken heller. Menar inte att man gråter sig till sömns i resten av sitt liv om ens djur dör, utan att de lämnar ett tomrum efter sig. Som en annan kär vän eller släkting kan göra vid bortgång också. Gått vidare har man gjort. En kärleksfull person ska absolut ha djur, de övriga kan väl låta bli för djurets bästa. Min åsikt.


  32. Natta skriver: 19 maj, 2010

    Jo, sen är det stor skillnad på om djuret dör eller måste avlivas pga ålderdom eller om det blir påkört av en bil etc, en plötslig bortgång är alltid svårare att hantera än en väntande/kommande sådan.
    Jag talar av erfarenhet, min älskade vän gick hastigt bort vid en för tidigt ålder av ca 2 år. Han var full av liv och älskad av alla, så han kommer man sakna så länge man andas.


  33. samuel svensson skriver: 19 maj, 2010

    En bra hund är en död hund.


  34. Dikte skriver: 19 maj, 2010

    En berømt person sagde engang, at der er et særligt sted i helvede for kvinder som er usolidariske med andre kvinder.

    Lige så er der helt sikkert, et særligt sted i helvede for folk som ikke er gode ved dyr.


  35. Britt Persson, Lund skriver: 20 maj, 2010

    Bestutet man måste fatta att göra den sista resan med den varelse, som under hela sitt liv gett oreserverad kärlek är mycket svårt .Det är inte “bara”en hund eller katt utan en nära anhörig. Har själv redan gjort den resan några gånger ofta i sällskap med min djurälskande farmor.


  36. Idaidasval.blogg.se skriver: 20 maj, 2010

    det är inte bara kungliga som förlorar stackars djur det gör även vi som inte är så “himla kända”, this was just annoying -_-”


  37. Birgitta Maj 20, 2010 skriver: 20 maj, 2010

    Vet hur det känns, bara att beklaga! Sorgen,saknaden! Var med om det för ca 1 år sedan. Är fortfarande ett öppet sår! En obeskrivlig saknad! Blev nästan 12 år vilket anses vara mycket för en stor hund….
    Har upplevt detta 2 gånger tidigare.. Vet inte om jag vågar?, fler gånger….
    Djur är en fantastisk tillgång ens liv, de ger så otroligt mycket….kärlek, trygghet m.m.


  38. Kristin skriver: 21 maj, 2010

    Åh, så godt å høre at det er andre som også sørger over sine firbente venner som om de skulle være mennesker. Da er jeg ikke alene! Ja, dyr blir som familiemedlemmer, og selv om de ikke kan snakke, eller tenke som oss, har de følelser!! Det er ingenting som heter “bare et dyr”! Ingenting gjør meg mer forb….. enn å høre det! Jeg er glad i alle dyr, men mest av alt KATTER!!!

    Leve dyrene! 🙂


  39. Birgitta JonssonsvenskdamtidningCarlPhilipEmma skriver: 21 maj, 2010

    Jag beklagar djup för förlusten av Er hund.
    Mina tankar går till vår hund som blev sjuk och mådde inte bra,vi åkte till vetrenären och han undersökte honom.Han tyckte vi skulle ta en promenad med honon och när vi kom tillbags mötte han oss och sa att det bästa var att han fick somna in,han fick en spruta och sommnade.Det vi har kvar nu är en plats vi kan gå till. Det var skönt för honom men mycket svårt för oss.
    Mina tankar går till Er och hur svår förlusten är.

    Alla som skriver att det är ju bara en hund dom förstår ingenting.
    Birgitta


  40. Dembarubin.bloggspace.se skriver: 22 maj, 2010

    Ja det är grymt.
    Själv har jag tvingats avliva 4 hästar, 2 hundar och en katt under årens lopp.

    Kan ni föreställa er hur det är att assistera veterinären när ens häst ska dö. Det handlar inte om en spruta, utan om en droppåse som tar ca en halvtimme att bli tom.

    Och en 500-kilos häst som ramlar ihop av giftet är hemskt att se när det är ens egen älskling sen 20 år tillbaka.


  41. Netaadika.bloggspace.se skriver: 23 maj, 2010

    Carl Philip visar sig nu öppet med Sofia enligt dagens Expressen.
    Under en racingtävling i Karlskoga.


  42. Sickan skriver: 23 maj, 2010

    Var inne på Expressen och läste – Skulle tro att Calle – P vill vara en helt vanlig person som vi, kanske därför han inte följde reglerna..


  43. Dembarubin.bloggspace.se skriver: 23 maj, 2010

    Expressen skvallrar om Carl-Philip och the snakegirl idag.

    http://www.expressen.se/Nyheter/1.1997836/prinsen-tog-med-sig-sofia-pa-racingtavling


  44. Dembarubin.bloggspace.se skriver: 23 maj, 2010

    Och aja baja en sån snygg och vältränad kropp vår prins har. Syns i klippet ovanför här.


Annons

Laddar