Prinsessan Sibyllas ord om svåra sorgen
Kungens pappas död har inte bara spelat en gigantisk roll i kungens liv. Hans död har också påverkat hela Sverige och den svenska monarkin. Trots det håller händelsen på Kastrups flygplats den 26 januari 1947 på att falla i glömska. Kanske beror det på att kungen oerhört sällan berättar den här historien. Och ja, visst finns det en förklaring till det. På Haga slott, under lillprinsens och Hagasessornas uppväxt, var det ingen som pratade med den blivande kungen om pappan, prins Gustaf Adolf, som omkom i en flygolycka 1947. På den tiden bearbetades inte sorg på det sätt som man kanske är van vid i dag.
Men vad var det som hände egentligen, den där ödesdigra dagen i slutet av januari 1947? Vi ska berätta…
Det blåste kraftigt på Kastrups flygplats så därför blockerades rodret på det plan prins Gustaf Adolf skulle åka med, en DC3:a, medan den stod parkerad för att fler passagerare skulle kunna kliva på. Men någon glömde att ta bort kilen inför start och när planet väl lyfte gick det inte att manövrera. Det stod snart lodrätt i luften och störtade sedan och allt förvandlades till ett stort eldhav.
Samtliga 22 personer ombord omkom. Olyckan räknas som den fjärde svåraste flygolyckan i Danmarks historia och Dagens Nyheter beskrev den fasansfulla händelsen dagen efter:
“Elden var våldsam. Räddningsmanskapet hade ingen möjlighet att ta sig fram till vraket. Först efter en halvtimme kunde man tränga ända fram till spillrorna. Praktiskt taget ingenting återstod av det stora planet. I de förkolnade och förtvinade metallresterna av flygkroppen och kabinen möttes räddningspersonalen av en fruktansvärd syn. De förkolnade liken av passagerarna var nästan omöjliga att identifiera. Dock hade prins Gustaf Adolfs ordnar motstått hettan och kunde skrapas fram ur hettan.”
Hemma på det solgula Haga slott väntade prinsessan Sibylla och de fem barnen på sin make och fader medan söndagseftermiddagens skymning hastigt svepte in Hagaparken i mörker. Prinsessan Sibylla fick beskedet kort därefter.
– Det var som om golvet rämnade under mina fötter. Jag hade velat skrika ut min ensamhet, berättade hon 18 år senare i tidningen Veckojournalen.
Barnen fick inte veta något, inte direkt. Istället serverades de middag på sina rum.
Dagen efter, strax innan klockan nio på morgonen, när flaggan utanför slottet var på väg att halas till halv stång fick Sibylla till slut ur sig den fruktansvärda nyheten. För döttrarna Margaretha 12, Birgitta 10, Désirée, 8 och minstingen Christina 3,5 tvingades hon berätta att de inte längre hade någon pappa. Lilla Carl Gustaf var bara några månader gammal och förstod, givetvis, ingenting.
I nya avsnittet av Svensk Dam Doku hör du hela historien!
Foto: TT