Lars Lerin berättar – julen han var nära att förlora allt: "Sprang panikslagen"

NU GRATIS

Lars Lerin, 66, tänkte först tacka nej till uppdraget som julvärd – men sedan ångrade han sig.
För Svensk Dam berättar han nu om julen han kunde ha förlorat allt, sin mörka tid i livet, kärleken – och vändningen.

Arne Weise är julafton personifierad och Marianne Mörck är den finaste julvärdinnan SVT haft:

– ”Klok varm, omhändertagande, tankspridd och lite galen. Som en mamma för hela Sverige.”

Ja, det säger den folkkäre konstnären Lars Lerin, 66, som i år axlar det hederfulla uppdraget att vara julvärd i SVT. Sig själv kunde han absolut inte se i den rollen, och hans första reaktion var därför att tacka nej.

– Jag tyckte att det lät absurt. Sedan tänkte jag att det trots allt är ett stort förtroende att få, och att det är roligare att tacka ja än nej. Om man bara lever en gång så bör man väl utmana sig själv och göra sådant som man egentligen inte tror är möjligt. Och blir det fel, säger jag nåt konstigt eller får en blackout, så gör väl inte det så mycket om hundra år, säger Lars till Svensk Damtidning.

Lars Lerin är årets julvärd i SVT.

Lars Lerins dramatiska jul

Lars minns sina barndomsjular hemma i Munkfors i Värmland som enkla och okomplicerade. Mamma Gerd hade lagade all mat, städat, köpt julklappar och gjort julfint i huset, medan pappa Jonny gick ut och skottade med jämna mellanrum. Själv njöt Lars av bra tv-program från eftermiddag till sen kväll.

En julafton bröts dock julefriden när dramat var framme.

– Det brann soteld i skorstenen. Pappa som var mannen i huset liksom, bandyhjälte och familjefadersgestalt fullt ut, han fick panik. Sprang bara rådvill och panikslagen fram och tillbaka mellan rummen. Det var mamma och jag som reagerade. Jag ringde efter brandkåren och hon samlade ihop familjealbumen ... Men elden hann slockna innan brandkåren kom, säger Lars.

LÄS MER: Lars Lerin – här är hans äktenskapsförord med Junior

Lars Lerins väg ur missbruket

Lars julfiranden har varierat genom åren, men egentligen gillar han inte större högtider och helgdagar, säger han.

– Jag trivs bäst med den grå vardagen, då allt rullar på som vanligt. Överhuvudtaget tycker jag det är för mycket uppskruvade förväntningar inför julen. Det där med köpvansinnet och uppladdningen inför helgen då allt ska vara så trivsamt och lyckligt och perfekt. Så ser ju inte livet ut. Det där med ensamhet och missbruk är en skuggsida. Det är lätt att känna sig utanför, om man inte har något familjärt sammanhang att vara i.

Lars vet – han har själv varit där.

Konstnären tampades länge med alkohol- och tablettmissbruk och det var nära att missbruket kostade honom livet.

Lars Lerin och kärleken Manoel "Junior" Marques Lerin. Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Vändpunkten – och mötet med kärleken

Vändpunkten kom i samband med en alkoholförgiftning. Lars lämnade sin tillvaro i norska Lofoten och ett mångårigt förhållande med konstnären Yngve Henrikssen för att lägga in sig.

Via en brasiliansk bekant fick han med tiden kontakt med Junior. Deras första trevande möte i ankomsthallen på Arlanda i augusti 2008 finns dokumenterat i Lars guddotter Sara Broos dokumentärfilm "För dig naken". Få av de som såg den skakiga inledningen på förhållandet hade nog trott att förhållandet skulle hålla än idag 12 år senare. Kanske inte de själva heller.

– Jag tror faktiskt att jag och Junior är olika i allting, konstaterar Lars. Det enda vi har gemensamt är att vi båda två är så udda som personer och att vi accepterar varandras olikheter. Junior har sina intressen och jag har mina, vilket vi båda respekterar. Emellanåt kan vi vara väldiga ovänner och skrika och skälla, men vi går aldrig över gränsen och börjar kränka varandra, har Lars sagt.

Lars Lerin, Junior och sonen Rafael

Lars Lerin tillsammans med sin man Manoel "Junior" Marques och deras son Rafael. Foto: IBL

Lars Lerin blev pappa vid 61

Gemensamt är dock kärleken till sönerna Rafael, 5,5, och Gabriel, 3, Juniors biologiska barn med en brasilianska. Pojkar som Lars har adopterat.

Lars älskar att busa med sina småkillar hemma i villan på Hammarö utanför Karlstad, men att bli pappa vid 61 var inget han hade räknat med.

– Jag hade aldrig trott att jag skulle få barn. Det var inte aktuellt någon gång under mitt liv innan jag träffade Junior. Jag kunde ju inte ens ta hand om mig själv på den tiden, så det fanns över huvud taget inte i mina tankar att jag dessutom skulle ha ett barn att ansvara för. Men när Junior började prata om sin längtan efter att bli förälder kände jag att jag ville samma sak som han.

För Junior, som har tio syskon, är det viktigt med en stor familj.

– Jag vill ha fem barn. Om barnen är nära i ålder har de en trygghet i varandra. Dessutom vill jag inte behöva känna mig ensam då jag blir äldre.

LÄS MER: Kärlekskarusellen i societeten – alla har varit med alla

LÄS MER: Helena Segers okända liv – utan Zlatan