Lill-Babs döttrar erkänner avundsjukan mot varandra: ”Ville berätta”
Lill-Babs döttrar Malin Berghagen, Monica Svensson och Kristin Kaspersen berättar öppenhjärtigt om uppväxten med sin folkkära mamma.
I en ny bok skriver systrarna bland annat om avundsjukan sinsemellan.
– Det är viktigt att man inte bara berättar om att allt är så fantastiskt, säger Malin Berghagen till Svensk Damtidning.
I Vår mamma Lill-Babs skriver Monica Svensson, 67, Malin Berghagen, 55, och Kristin Kaspersen, 52, själva om sina liv som döttrar till Barbro ”Lill-Babs” Svensson – en av Sveriges mest kända och älskade artister genom alla tider.
Genom döttrarna tecknas en fullständig bild av Lill-Babs karriär men också livet utanför scenen – från genombrottet i mitten av 50-talet, då hon som 16-åring också födde äldsta dottern Monica, fram till sjukdomen som hastigt tog hennes liv i april 2018, bara någon månad efter att hon stod på scenen för sista gången.
Kristin, Malin och Monica skriver om allt från skilsmässorna från Lasse Berghagen och Kjell Kaspersen till de enorma framgångarna.
– Jag berättar sådant om henne som jag tror att andra människor kan inspireras av. Jag har inget behov av att berätta om vårt liv egentligen, men kände att hon få fortsätta att inspirera människor och sprida den godheten som hon hade och som hon var unik med. Det var viktigt för mig, säger Kristin Kaspersen om varför hon ville skriva boken.
– Världen behöver mammas godhet. Det behövs fler Lill-Babs därute, säger Malin Berghagen.
I Vår mamma Lill-Babs skriver döttrarna inte tillsammans – i stället har de separata texter om samma tidsperioder och skeenden.
– Vi bestämde oss för att vi inte skulle lägga oss i varandras skrivande, vilket var väldigt bra. Då får alla berätta sin historia och sedan vävs de historierna samman och berättas ur olika vinklar, säger Malin Berghagen.
Monica Svensson håller med.
– Vi är tre olika systrar i olika åldrar. Jag är äldst och har upplevt saker som de inte har gjort och då blir det mer spännande för läsarna att vi skriver om hur vi själva har upplevt resans gång, säger hon.
”Vi har fått förståelse för varandra”
Boken blir också ett tidsdokument. Det är ett helt annat Sverige när Monica föds 1955 och när minstingen Kristin kommer till världen 1969 – det är också en helt annan Lill-Babs.
– När Monica föddes var mamma 16 och hade precis börjat sin karriär. När jag föddes var mamma 31 och etablerad. Dessutom hände det mycket i Sverige från 50-talet till när jag växte upp på 70-talet. Så det är väldigt roligt att spegla olika tider på det sättet, säger Kristin Kaspersen.
Systrarna, som alla har olika pappor, tror att arbetet med boken har varit bra för deras relation – även om det också var jobbigt att skriva boken.
– Det var mycket känslor men det var också bra att gå in i de känslorna. Man känner ju förstås en saknad och man förstår ännu mer vilken fantastisk människa hon var. Vi har ju också fått förståelse för varandra, jag förstår Monica mer och jag förstår också varför Monica och Kristin har så olika sidor eftersom det är 14 år mellan dem. Jag tror att det var bra för oss att göra boken, även för vårt systraskap, säger Malin Berghagen och fortsätter:
– Nu förstår vi varför vi ser på saker och ting på olika sätt. Jag tror att alla familjer borde sätta sig ned och få berätta sin version av vad som hände och få respekt för sin upplevelse.
Lill-Babs döttrar om avundsjukan
I boken är Malin Berghagen till exempel öppen med att hon varit avundsjuk på den relation som Monica Svensson hade med deras mamma – att de var mer som vänninor och att Monica fick följa med på resor och middagar med Lill-Babs tjejgäng.
Samtidigt kunde Monica, som under de första åren i livet bodde med först sin mormor och sedan sin mormors syster, känna avundsjuka över Malins och Kristins uppväxter.
– Det är väl också för att visa min ärlighet och respekt gentemot Monica som jag ville berätta det. Hon, som var äldre, kunde känna en avundsjuka över att när vi växte upp så hade mamma bättre ekonomi och vi bodde tillsammans, vi var som de tre musketörerna och där kunde ju Monica känna sig utanför. Och då kände väl jag att ”men du har ju haft mamma som bästa kompis, du har fått vara med på tjejmiddagarna, det fick aldrig vi vara”, säger Malin Berghagen.
Monica Svensson berättar att hon och Malin har talat ut om det.
– Vi pratade om det, jag och Malin, för längesen och då sa vi just att hon blev avundsjuk på mitt sätt att umgås med mamma men jag kunde ju också bli avundsjuk på Malin och Kristin som fick resa med mamma på ett annat sätt än vad jag gjorde. Man reste ju på olika sätt i början av 60-talet och på 80-talet. Då kan det ju bli att man känner lite avundsjuka, säger Monica Svensson.
Det har nu gått fyra år sedan Barbro ”Lill-Babs” Svensson gick bort, en knapp månad efter sin 80-årsdag.
Döttrarna berättar att hon fortfarande finns med dem varje dag.
– Hon är med i hjärtat hela tiden. Jag har en plats vid mitt skrivbord med ett fotografi på mamma och mormor. Jag har ett ljus som brinner hela tiden, säger Malin Berghagen.