Populärt: Drottning SilviaKronprinsessan VictoriaPrins DanielPrinsessan MadeleinePrinsessan Sofia

Marianne Mörck om övergreppen: "Det har tagit hårt på mig"

22 aug, 2021, 17:00 
AvIndra Nordemar

Marianne Mörck är aktuell med en ny bok om sitt liv. Nu öppnar hon upp om den tunga barndomen och de fruktansvärda sexuella övergreppen.

Annons
Så ser älskade barnskådespelarna ut i dag!Brand logo
Så ser älskade barnskådespelarna ut i dag!

Marianne Mörck har på senare dagar tagit hela svenska folket med storm genom sin skådespelarkarriär och starka personlighet. Hennes stora genombrott kom efter hennes medverkan i "Wallander" och efter rollen som Birgitta i "Bonus Familjen" har hon kommit att bli en av Sveriges mest uppskattade skådespelare.

Nu är hon aktuell med en självbiografi, en bok som bjuder på både skratt och tårar. Marianne delar med sig av dråpliga och osannolika händelser genom karriären, men också om de sexuella övergreppen som skakade hennes barndom.

Marianne Mörck om tuffa barndomen och adoptivföräldrarna

När Marianne var åtta månader blev hon adopterad av en familj som senare skulle visa sig ha en bristande relation till kärlek. För adoptivföräldrarna var titlar och ett oklanderligt yttre viktigare än välmående. De blev ingen lekfull barndom, i stället fylldes den med krav och det förkom även misshandel.

I en intervju med TV4 Nyhetsmorgon berättar hon om föräldrarna som inte kunde visa några känslor.

Annons

– Mamma tyckte ju om mig för att hon kunde klä mig i de kläder som hon aldrig fick, hon hade en skitbarndom. Pappa var nog aldrig den som var gjord för barn. Han har aldrig kramat om mig och sagt "lilla goa goa goa". Mamma har aldrig gjort så heller. Hon kanske har klappat mig på kinden och sagt "nu är du fin".

Marianne Mörck om de sexuella övergreppen – äldre män

Det var inte bara föräldrarna som gjorde Mariannes barndom till en svår tid. Från att hon bara var åtta år utsattes hon för sexuella övergrepp av äldre män, och vid 15 års ålder råkade hon ut för en gruppvåldtäkt.

– Det har tagit hårt på mig. Jag vet att jag har sökt mig till milda, snälla, goa sällskap, som jag kan tänka, tycker om mig för mig och inte bara ser mig som ett objekt som man bara ska ligga med. Att jag får vara jag.

Annons

Tror du att dina fruktansvärda upplevelser som barn är en bidragande anledning till att du i dag har valt att leva ensam med din katt och har gjort det i 16 år?, frågar programledaren Maria Forsblom.

– Jag kan säga ja till 100 procent. Men samtidigt är jag rädd, jag vet inte vad jag är rädd för. Jag är ju en väldigt snäll människa, jag är bra att leva med, jag anpassar mig, jag lägger mig underst i förhållandet och jag är en servande människa, svarar Marianne.

– Det funkar inte, jag ska inte ha en människa hos mig.

Foto: TT

Annons