Soraya Lavasanis stora rädsla innan hon träffade okände maken: ”Har visat mig...”
Hennes mamma dog i cancer bara 54 år gammal.
TV4-journalisten vet att livet kan ta slut i morgon och njuter av varje dag med maken Ralph och barnen.
Det är lunchrusning i TV4:s restaurang på Gärdet i Stockholm när Svensk Damtidning tränger sig ner med programledaren Soraya Lavasani, 40, vid ett bord. Hon äter röd pestobakad fiskfilé med vitvinssås och babyspenat.
– Jag älskar fisk och väljer aldrig kött. Min man passar alltid på att äta en blodig biff när jag inte är hemma, säger hon och ler.
Maken Ralph Lavasani, 54, är duktig på matlagning, och lagar oftast mat när de får gäster, medan det för henne mest är ett nödvändigt ont.
– Jag älskar mat och lägger gärna pengar på det när vi går ut och äter. Men det är ångest när jag själv ska bjuda på middag, eftersom jag känner mig otillräcklig.
Det är snart tio år sedan Soraya mötte rammakaren Ralph, genom en gemensam vän, 2013. Hon var till en början skeptisk till att inleda något mer seriöst med honom, eftersom han var hela 14 år äldre, frånskild och hade barn sedan tidigare. Men Ralph stod på sig, uppvaktade romantiskt och orkade vänta. Det är Soraya väldigt glad för.
– Ralph kom in med ljus och kärlek i mitt liv på väldigt många sätt. Jag hade självklart upplevt kärlek i min familj, men han öppnade upp en del av mitt hjärta som jag inte hade öppnat upp för annan någon tidigare, av rädsla för att bli övergiven. Ralph gjorde så att jag vågade och det är jag så himla tacksam över. Han har visat mig vad äkta kärlek är.
Så är Soraya Lavasanis relation med maken
Soraya, som är utbildad journalist och programleder Nyhetsmorgon tillsammans parhästen Martin Järborg, 42, tycker det är skönt att Ralph inte är i samma bransch och att hon kan lämna tv-bubblan bakom sig när hon kommer hem. Soraya beskriver sin man som positiv, glad och snäll. De delar inte jättemånga intressen, men har glädjen till livet gemensam.
– Vi älskar att hitta på roliga saker och att dricka bubbel, skrattar hon.
Paret har sonen Winston, 2, och dottern, Bianca, som snart blir fem, tillsammans. Ralph har också barnen Felix, 28, och Axel, 22, som Soraya älskar och värderar högt. Soraya beskriver sig som en kärleksfull mamma, som gärna busar och leker med sina barn. Men också som en något otålig sådan.
– Jag har kort stubin och lätt för att tappa det och det är mitt ständiga dåliga samvete. Min skräck är att mina barn ska växa upp och säga ”mamma du var så arg”.
Så hanterar Soraya mammalivet
Soraya, som jobbar skift med tidiga morgnar har märkt att det är viktigt med återhämtning för att hon ska vara i balans.
– Jag blir en så mycket bättre mamma om jag tar hand om mig själv och fyller på depåerna. Ju mer jag fyller på, desto lättare är det att stoppa det där utbrottet, säger hon uppriktigt.
Hon ska snart få lämna lunchrestaurangen och åka hem och sova i ett par timmar innan det är dags att hämta barnen på förskolan. Familjen bor i en lägenhet i södra Stockholm, men i höst väntar en flytt till en charmig 90-talsvilla norr om Stockholm.
– Jag längtar, det ska bli så roligt. Vi kommer bo mycket mer lantligt med bara 300 meter till havet. Jag mår så bra när jag är där. Naturen betyder återhämtning och energi för mig. Det spelar ingen roll vad det är för väder. Jag tycker alltid om att vara ute. Jag växte själv upp på landet tre mil utanför Uppsala och man ska inte underskatta hur mycket ens uppväxt präglar en. Jag längtar efter det lantliga och vill även ge det till mina barn.
”Struntar i vad folk tycker om mig”
Soraya är äldst av fyra syskon, med en pappa som kom från Iran i början av 70-talet för att studera och mötte sin livs kärlek här i Sverige. Fadern bor halvårsvis i Iran och halvårsvis i Sverige medan hennes mamma Ann-Sofie gick bort i cancer 2010, endast 54 år gammal.
– Jag tänker på mamma någon gång varje dag. Idag tänker jag inte bara på mamma och blir ledsen utan kan också skratta åt något hon skulle ha sagt eller så hör jag mig själv säga något som var typiskt henne. Tiden läker inte alla sår, men tiden gör att ärren blir lättare att bära vidare. Jag är glad att jag är där idag och kan prata om henne utan att bli ledsen.
Soraya fyllde nyligen 40 år och tycker bara att livet blir bättre och bättre.
– Jag är tryggare i mig själv och struntar i vad folk tycker om mig. Jag är den jag är. Det är mindre ängslan, vilket är skönt. Sedan låter det kanske fjantigt, men jag känner också en tacksamhet över att få vara med ett år till. Det är ingen självklarhet för mig.