Alexandra, 23, dog på Gran Canaria – föräldrarna fick betala 43 000 för transporten hem
Men efter ett år i det främmande landet dog hon hastigt av blodproppar i lungorna.
Eftersom hon saknade försäkring tvingades föräldrarna själva betala transporten hem – pengar som de inte hade.
I höstas fick Ingela Bowin det telefonsamtal som alla föräldrar fruktar mest av allt. Hennes dotter Alexandra, 23 år, hade plötsligt gått bort. Hon hade då bott på Gran Canaria i ungefär ett år, och hade haft ont i kroppen ett tag. Men eftersom hon inte skaffat det blåa EU-kort som ger rätt till sjukvård hade hon inte kunnat söka hjälp.
Till slut hade hon lyckats ordna med alla papper ändå – och hon hade fått en läkartid. Men det blev aldrig av. Tiden var inbokad två dagar efter dödsfallet.
Ingela berättar att dotterns flytt till Spanien hade skett utan större planering.
– Hon åkte från Sverige för att hon hade blivit alldeles utbränd i sitt arbete som undersköterska. Hon var fruktansvärt aktiv, tog mer jobb än hon egentligen kunde och när hon inte orkade mer tog hon ett hastigt beslut om att åka med sin pojkvän till Gran Canaria.
Föräldrarnas chock – tvingades betala
Innan chocken om Alexandras död hade hunnit lägga sig kom nästa tuffa besked till familjen. Transporten av kroppen hem till Fritsla i Västergötland skulle kosta dem 42 900 kronor. Detta eftersom Alexandra saknade försäkringar.
– Hon hade inte räknat med att man skulle behöva försäkringar och sådant när hon flyttade. Hon ville bara komma bort.
Så mycket pengar kunde Ingela och hennes man inte skaffa fram på kort varsel. Utrikesdepartementet eller socialtjänsten kunde inte heller hjälpa till.
Den spanska begravningsentreprenör familjen hade kontakt med meddelade att kostnaden skulle gå ner om de valde att kremera kroppen. Men Alexandra hade uttryckligen sagt till sin mamma att den dag hon dog så ville hon jordfästas i marken. Och den viljan ville föräldrarna hedra.
Fick ihop alla pengar med insamling
När det stod klart att myndigheterna inte kunde hjälpa familjen så skapade Ingelas lillasyster en insamling på Facebook.
Gensvaret blev överväldigande.
– Alexandra hade väldigt mycket kompisar, så när det här kom ut gick det som en löpeld på Facebook. Det gick jättefort! Det tog inte många timmar innan vi fått in halva summan. Och det var inte bara vänner utan även främlingar som ställde upp. Människor från hela Sverige. Plötsligt satt jag i samtal med någon från Luleå som hade hört om detta och ville hjälpa till, berättar Ingela.
– Än i dag känns det helt osannolikt att det kunde hända. Man ser alla tråkigheter som händer i samhället, men det finns fortfarande en otrolig mänsklighet där ute.
”Sitter väldigt hårt än i dag”
En knapp vecka efter dödsfallet kom Alexandras kropp hem till Sverige, och familjen kunde börja planera för begravningen. På grund av flygtransporten låg hennes kropp i en förseglad zinkkista.
– Det är något jag har mått riktigt dåligt över, att jag aldrig fick vidröra henne en sista gång. Vi fick se henne genom en liten plastruta bara. Det sitter väldigt hårt än i dag, berättar Ingela.
I mitten av oktober hölls begravningen utomhus. Det var en vacker höstdag med gula trädkronor och blå himmel. Mer än 175 deltagare sa sitt sista farväl till Alexandra.
– Det var den finaste begravning vi varit med om. Alexandra skulle ha älskat det. Alla fick se hur tacksamma vi var för all den hjälp vi fått.
Ingela samlar sig en stund, och fortsätter:
– Men som förälder står man fortfarande där och tänker att man ska inte behöva begrava sitt barn.
Efter dotterns död vill hon att andra ska veta vilka risker som finns med att lämna Sverige utan att ha planerat för vad som kan hända vid sjukdom eller olycksfall.
– När jag hör någon ungdom åka utomlands så bara skriker jag: Försäkra dig, skaffa dig ett blått kort. Och försök lära dig språket i det land du ska bo i så att du lättare kan få hjälp. Glöm inte det här! Det är så viktigt.