Sagan om Grace Kelly som tog slut i ett ögonblick

Sagan om Grace Kelly som tog slut i ett ögonblick
Den slingrande och branta serpentin-
vägen över bergen vid Medelhavet var vardagsmat för furstinnan Grace. Hon hade kört den många gånger mellan familjens sommarresidens och deras rosa palats 
i Monaco.
Annons

Men just den här förmiddagen, måndagen den 13 september 1982, hände något ödesdigert. Sedan var inget mer sig likt i det lilla furstendömet.

Den mörkgröna Rovern med den forna filmstjärnan och hennes tonårsdotter Stéphanie störtade 40 meter ner för en klippa. Grace återfick aldrig medvetandet utan avled på sjukhus sent kvällen därpå, 52 år gammal. Medan den unga prinsessan mirakulöst klarade sig med lindriga skador.

Roulettehjulen stannade, kasinot stängdes, hela Monte Carlo släcktes ned och Grimaldiborgen sveptes in i mörker. Det var sorg i Monaco.

Furst Rainier blev aldrig samme man som före dödsolyckan. Vid begravningen kunde han inte dölja sina känslor, hans stora vita näsduk åkte ständigt fram och hela världen led med honom. Sonen Albert var ung och slank och gick ett steg bakom sin pappa. Hans storasyster ­Caroline vid faderns arm var helt förkrossad. Det var en mäktig sorgeakt som skulle platsa i ett grekiskt drama. Prinsessan Diana var där och fällde strida tårar.

Stéphanie var ännu för svag efter kraschen, men dök upp med stödkrage på en minnesgudstjänst lite längre fram. Det tog henne flera år att bearbeta olyckan. Alla rykten kring vad som orsakade den tragiska händelsen försvårade sorgearbetet. Det påstods att det i själva verket var hon som körde bilen, något som Stéphanie ständigt förnekat.

Måhända önskade Rainier att han och Grace fått börja om sin kärlekssaga när han stod där gråtande vid hennes kista i Sankt Nicholaskatedralen. På samma plats där de 26 år tidi­gare lovade varandra evig trohet. Det viskades ju jorden runt att deras äktenskap inte blev lyckligt trots all glans och tre barn som säkrade Grimaldiättens framtid. Allt andades saga när de möttes.

Grace Kelly var ju själva sinnebilden för en sagoprinsessa och dessutom en klart lysande Hollywoodstjärna. Uppvuxen i en förnäm familj i Philadelphia, fadern var en framgångsrik affärsman och trefaldig olympisk guldmedaljör i rodd i början av 1920-talet. Gracie, som hon kallades där hemma, var hårt hållen och gick i katolsk flickskola.

Den sköna började sin karriär med modelljobb och överraskade sin pappa då hon 1947 blev antagen vid American Academy of Dramatic Arts, vilket motsvarade Dramatens elevskola i Sverige. Fadern ville absolut inte att hans Gracie skulle bli skådespelerska, det passade sig inte alls för en fin familjeflicka.

Men 18-åringen gick sin egen väg och fick sin första filmroll fyra år senare. Grace Kelly gjorde succé och spelade snart mot stjärnor som Gary Cooper, Clark Gable, Cary Grant och Frank Sinatra. Alfred Hitchcock älskade hennes förmåga att gestalta komplicerade och frusterade personligheter. 1954 vann hon en Oscar.

Dessutom blev Grace Kelly en modeikon av rang. Kelly-väskan, vita handskar, pärlhalsband, sidensjalar och ballerinakjolar går aldrig ur tiden. Klart fursten föll pladask när hon gästade honom för en fotosession i samband med Cannes- festivalen 1955.

Annons

Hon skickade ett tackkort då hon kommit hem till USA, han svarade att han gärna ville besöka henne och friade redan samma år. Lite förvånades nog hennes pappa över att den rike fursten ville ha två miljoner dollar i hemgift, men så blev ju dottern också furstinna.

Naturligtvis blev det ett sagobröllop, i april 1956. Furst Rainier var tjusig i uniform och en vackrare brud har aldrig skådats. Vigseln direktsändes i tv och följdes av 30 miljoner ­tittare, förutom de 700 gästerna i katedralen. Rainier svalde nervöst flera gånger och Grace fick hjälpa honom med ringen. Hon var ju också betydligt mer van vid kameror.

Nio månader efter bröllopet föddes dottern Caroline. Och året därpå kom Albert, tronföljden var säkrad. Med minstingen Stéphanie var treklövern fulländad.

Äktenskapet omgavs emellertid av rykten om olycka och otrohet. Det sades att furstinnan vantrivdes med tillvaron när barnen vuxit upp. Hon längtade tillbaka till filmen. Alfred Hitchcock lockade henne med nya erbjudanden men Rainier vägrade att gå henne till mötes. Han tyckte att familj och välgörenhetsarbete borde räcka. Dessutom behövde deras ungdomar hållas i strama tyglar, prinsessan Caroline hade redan separerat från sin playboy Philippe Junot när Grace gick bort och Stéphanie var på väg att bli en ny skandalprinsessa.

Ja, fursten önskade säkert att allt blivit annorlunda. Han gifte aldrig om sig efter hustruns död, tomrummet efter Grace var omöjligt att fylla.

Läs också:

Se knepen bakom prinsessornas Nobeldiadem

Dela på:

Annons

Laddar