Björn Ranelid går ut med sanningen – kan inte längre blunda för problemet: ”Det är en stor skräck”

1983 debuterade Björn Ranelid med "Den överlevande trädgårdsmästaren".

Sedan dess har han kommit att bli en stor kulturprofil i Sverige och förra året kunde han fira 40 år som författare, med lika många år som böcker i bagaget.

Snart fyller han 75 år, men låter sig inte identifieras med åldern.

– För mig är det inte dramatiskt med ålder. Det absolut mest väsentliga är att jag och min hustru Margareta får ha hälsan. Jag är pigg och tränar och på sommaren kan det bli sex eller sju pass i veckan, säger han i en intervju med Aftonbladet.

Björn poängterar att ett vanligt missförstånd kring honom är att han är fåfäng.

– Jag står maximalt i tio sekunder framför spegeln. Många tror att jag är väldigt fåfäng, men det är jag inte. Håret ser likadant ut på alla bilder och att jag är brun beror på att vi lever ett liv utomhus i Kivik.

Enligt honom är det också en "total vanföreställning" att han skulle vara självgod. Han menar att han besitter både fel och brister, men att många misstar honom för att vara självgod på grund att sättet han talar på.

Däremot har han en stor skräck:

– Däremot vill jag inte att kroppen förfaller, det är en skräck. Att vi föds är en gåva som vi måste förvalta. Jag vill inte heller att Margareta ska behöva titta på mig med en stor mage.

På äldre dagar har Björn Ranelid och hans hustru börjat fundera och planera kring döden.

Under intervjun med Aftonbladet berättar han att både han och frun Margareta har fått begravningsplatser intill Evert och Astri Taube på Maria Magdalenas kyrkogård, även om Margareta vill att hennes aska ska spridas i havet.

Enligt Björn handlar den frågan snarare om vem som dör först, men innan dess ska de fortsätta sitt 48 år långa äktenskap där han hunnit hitta nyckeln till ett lyckligt sådant:

– Dramatisera inte saker för mycket och försök skämta och ha det roligt. Var inte heller avundsam och bitter. Respektera också varandra med alla egenheter den andre har, säger han och fortsätter:

– Margareta är också en fantastisk moder till barnen och klokare än jag i många avseenden. Ibland blir jag väldigt hetsig av mig och då ber hon mig begrunda vissa saker en gång till. Hon har oftast rätt, och då erkänner jag det direkt.