Okända dottern bortlämnad av Lill-Babs – egna orden om svåra beslutet

Monica Svensson, 67, sitter på altanen hemma i Järvsö när Svensk Damtidning pratar med henne. Hundra meter bort ligger hennes mamma Barbro ”Lill-Babs” Svenssons hus, som i dag ägs av systrarna Malin Berghagen och Kristin Kaspsersen.

– Just nu sitter jag och tittar på hennes hus, jag brukar sitta här och prata med henne ibland. Visst finns det stunder när man känner att ”usch, nu vill jag att du kommer tillbaka”, säger Monica Svensson.

Det är fyra år sedan Lill-Babs gick bort, 80 år gammal. Nyligen kom boken Vår mamma Lill-Babs ut, som Monica har skrivit med sina småsystrar Malin och Kristin. Från början hade Monica tänkt skriva en egen bok om sin uppväxt men nu blev det i stället en familjehistoria.

– Vi har skrivit en del var och det blev jättebra, jag är väldigt nöjd. Sedan vet jag ju inte om jag kommer skriva någon mer bok, det återstår att se, säger hon.

Monica har ofta kallats ”Lill-Babs okända dotter”. Till skillnad från Malin Berghagen och Kristin Kaspersen, som i viss mån gått i sin mammas fotspår och valt offentliga karriärer, har hon levt utanför rampljuset. Hon har bland annat jobbat inom vården, på kontor och inom turistnäringen.

Men att plötsligt vara med i tv-program och intervjuer med anledning av den nya boken har hon inga problem med.

– Jag tycker inte att det är något konstigt egentligen, jag menar – jag växte ju upp med en mamma som alla visste vem det var så jag har ju någonstans haft det med mig. Jag känner inte ”oh, jag vill inte visa mig” för då hade jag inte heller gjort boken, säger Monica Svensson.

– Däremot valde ju jag ett yrke som inte var offentligt men jag jobbade för och med människor, det tror jag att vi allihopa gjort på ett eller annat sätt. Men offentligheten kunde jag vara utan.

Var det ett medvetet beslut?

– Jag tror bara att det blev så. Jag fick barn när jag var 20 år och såg väl då att ”det här passar mig bra” och sedan jobbade jag på ett sådant sätt som jag ville. Jag har har aldrig haft det här behovet eller begäret att komma in på teatern eller något sådant. Det har inte funnits. Jag är jättenöjd och glad med mitt liv så jag tror inte att jag skulle vilja byta med någon.

Barbro ”Lill-Babs” Svensson var bara 15 år gammal och på väg mot sitt genombrott som artist när hon blev gravid med Monica. Hon var 16 år när dottern föddes 1955.

Lill-Babs fortsatte att satsa på karriären i Stockholm och lilla Monica fick bo hos sin mormor i Järvsö. När mormodern blev sjuk i tuberkulos fick Monica flytta till mormoderns syster i Sandviken där hon bodde tills hon var fem–sex år gammal.

– Jag vet att jag tänkte någon gång att ”hur kunde mamma lämna bort mig sådär”. Nu lämnade hon inte bort mig på det sättet, jag bodde hos mormors syster, men det var ju så på den tiden. Blev man ensam mamma, då lämnade man bort barnen. Antingen till någon i familjen som kunde ta hand om en, som mormors syster, eller så hamnade man på barnhem. Det var jättevanligt, säger Monica Svensson och fortsätter:

– Jag sa det till mamma vid något tillfälle, ”jag hade ju kunnat hamna på barnhem”. ”Nä du, det hade du inte kunnat göra”, sa hon då. Det här var året innan hon gick bort. Hon tyckte att ”så får det ju inte vara”, men det var ju så på den tiden.

I boken Vår mamma Lill-Babs skriver Monica om hur hon under uppväxten kunde känna att hennes mamma valde karriären framför henne.

– Jag kände nog så ett tag men sedan när vi började prata om det här med att vara ensam mamma på 50-talet fick jag en annan insikt. Hon gick ju och jobbade för att försörja mig och sig och även mormor och hela familjen. Då får man helt annat tankesätt. Även om jag kan säga att i dag skulle ju inte jag göra så, men det var så då och det var inget konstigt, säger Monica Svensson.

– Sedan när hon kom var hon kanske hemma i 14 dagar och då var hon ju hemma mer än vad andra föräldrar var.

Eftersom det bara skilde 16 år mellan Lill-Babs och Monica blev de med åren nära vänninor. En vuxenrelation som Malin Berghagen i boken skriver att hon kunde vara avundsjuk på – samtidigt som Monica kunde vara avundsjuk på sina småsystrar för att de fick växa upp med Lill-Babs på ett annat sätt.

Men i dag alla tre systrar har en nära och varm relation.

– Jag har väl egentligen inte växt upp med Kristin, hon är född 69 och 1979 flyttade jag tillbaka till Sverige från Norge. Vi har ju inte bott tillsammans som en familj, jag och Malin gjorde det i några år men med Kristin har jag inte gjort det. Men vi har en ju en fantastiskt fin relation i alla fall, säger Monica Svensson.

I boken skriver de direkt till sin mamma. Monica berättar att det gick bättre än vad hon trodde att jobba med Vår mamma Lill-Babs men säger att sorgen fortfarande är stor.

– Det gör fortfarande ont för man vill ju inte förlora en nära anhörig. Samtidigt brukar jag ibland tänka att hon slapp i alla fall ligga länge och vara sjuk, det betyder mycket för annars kan man ju ibland se människor som ligger på sjukhus länge och de blir bara mindre och mindre, säger Monica Svensson.

– Men när mamma somnade in såg hon ut som att hon precis kommit från Kanarieöarna, och det hade hon faktiskt nästan gjort. Hon var brun och fräsch och vi hade så fina stunder där på sjukhuset.

LÄS MER: Döttrarnas smärtsamma ord om Lill-Babs – fyra år efter hennes död

LÄS MER: Malins avslöjande om Lill-Babs och Lasse Berghagen – blev ett par igen efter skilsmässan