Runar Sögaard om uppbrottet med Carola
Runar Sögaard klev in i den svenska offentligheten när han gifte sig med Carola Häggkvist. Deras äktenskap, som varade i tio år, blev den tidens mest omskrivna kärleksrelation.
Nu har Runar skrivit en självbiografi, “Gud gav oss tio bud – jag har brutit nio av dem” (ute i dag 26 oktober, på förlaget Bladh by Bladh).
Boken släpps 26 oktober
Svensk Dam träffade författaren i september för en intervju. När vi möts igen, för andra gången, är releasedagen bara en helg bort – och boken har redan lett till löpsedlar i både Sverige och Norge.
– Det är fortfarande blandade känslor. Det är verkligen skönt att få berätta min historia. Samtidigt är det läskigt att jag blottar strupen helt. Om någon njuter av att sätta kniven i folk, då är jag ett villebråd nu. Men på det stora hela känns det väldigt bra. Nu kan folk läsa och skapa sin egen bild, kalibrera bilden de har fått av mig under tre decennier, säger Runar.
– Jag gjorde intervjuer i Norge och folk där sa: ”Shit, det är den ärligaste boken jag läst”. Och det är det bästa omdöme jag kan få.
Runar är väldigt noga med hur hans bok ska uppfattas. Det är en ärlig bok, men inte en "kiss and tell"-historia. Eller en utstuderad skandalbok.
– Jag har inte varit dum mot någon, jag har inte hängt ut någon, säger han.
Runar Sögaard om skilsmässan från Carola Häggkvist
Ett av bokens på förhand mest omtalade partier rör just Carola Häggkvist. Kapitlet om äktenskapets uppbrott är mörk och självutlämnande läsning. Det handlar om svek, brustna förhoppningar och en kärlek som inte gick att rädda.
För Runar, som är djupt troende, var det ett smärtsamt misslyckade att lämna in en skilsmässoansökan. Speciellt eftersom det innebar att sonen Amadeus skulle behöva växa upp i ett splittrat hem.
"Jag som aldrig någonsin skulle skiljas hade själv misslyckats med att bevara äktenskapet. Skuldkänslorna slog mig som smärtfulla piskrapp. Allt var i gungning. Min tro skakade", skriver Runar.
"Jag var förkrossad, förbannad, förtvivlad och jag kände mig totalt förlorad. Förmodligen satte jag svenskt rekord i antal svordomar under en broöppning vid Danvikstull den dagen. Herregud vad jag skrek och svor i den bilen!"
"Jag kan känna en sorg"
Carola har inte reagerat med glada miner på bokens stundande ankomst. Hennes presskontakt skickade ut ett pressmeddelande där Runars bok beskrevs som ett sätt att söka profit "på lägsta möjliga nivå".
Svensk Dam träffar Runar dagen efter att pressmeddelandet går ut. Det märks att orden tog hårt på honom.
– Hon gick mot strupen, det var ett monumentalt personangrepp, säger han.
– Jag är en person som alltid vill tro det bästa om människor. Jag önskar att människor kan förändras. Men det blev ett brutalt uppvaknande igår, att nä, hon har faktiskt inte förändrats. Och det kan jag känna lite sorg över. Jag är oroad över att en människa kan ha sådant förakt, hat och bitterhet.
– Jag har förlåtit henne, men det går inte åt andra hållet, tydligen. Hela huvudbudskapet i tron vi står för går ut att på att man ska förlåta. Och att då visa upp en sådan monumental avsaknad av det… jag tror att folk känner att vissa polletter börjar trilla ner. Hon har alltid kommit undan med allt. Hon var den goda, älskvärda, och jag har varit the bad guy.
Runar Sögaard skriver bok om Jimmie Åkesson
Bokens näst största snackis kan nog bli avslöjandet som kommer i ett av de sista kapitlen. Runar Sögaard ska nämligen skriva en annan självbiografi, åt en av Sveriges överlägset mest kontroversiella personer: Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.
Duon träffades under en talkshow-turné inför riksdagsvalet 2018. Runar blev fascinerad av Åkesson och fick en idé som han la fram under en lunch.
Han ska skriva den definitiva skildringen av SD-ledarens liv och berättelse.
– Jag sa att jag kommer att vara en kritisk författare. Jag kommer att kalla en spade för spade. Jag är inte intresserad av att göra en propagandabok. Däremot vill jag lägga fram en berättelse som han tycker stämmer, säger Runar.
– Men jag har aldrig röstat på SD, jag har aldrig varit medlem av SD.
– Jag vill inte att folk ska få en bättre bild av Jimmie, de ska få en riktig bild av honom. Jag hade kunnat skriva min självbiografi och målat upp mig själv som en fläckfri svärmorsdröm. Men vem sjutton tror på det? Vi är skyldiga att presentera våra folkvalda med hjälp av sanna bilder. Sedan kan man tycka olika om honom, det är det som är det fina med demokrati.