Ulf Kristerssons familjeproblem med frun Birgitta: "Osäker om vi skulle fixa det"
Det är en vanlig torsdagsmorgon i februari på Stockholms Centralstation och resenärer jäktar målmedvetet genom den stora byggnaden. En trappa upp ligger den lugna oasen Luzette. I det moderna brasseriet är det högt i tak och servitriser i vita skjortor och svarta västar skrider tyst mellan de dukade borden för att ta upp beställningar. I en soffa längst in i lokalen sitter Moderaternas partiledare Ulf Kristersson, 54. Det var i oktober förra året han tillträdde som partiledare, efter att Anna Kinberg Batra lämnat sin post.
– Det har varit omtumlande och kul. Det var ju inte mening en att det skulle bli så här, så med respekt för det tog jag rätt lång tid på mig att bestämma om jag ville detta eller inte, säger Ulf till Svensk Damtidning.
Han tittar koncentrerat i menyn och beställer sedan en omelett och en extra stark caffelatte.
Ulf Kristerssons fru Birgitta Ed om äktenskapet med Ulf Kristersson
Ulf var på en middag igår kväll och kom i säng alldeles för sent, får vi veta. Men om partiledaren är trött så visar han inte ett tecken på det, förutom det starka kaffet då. Ulf är tvärtom på glatt hu-mör och ler nyfiket bakom de mörka runda bågarna. Och sörmlänningen skiner upp lite extra när hustrun Birgitta Ed, 49, ansluter från Strängnäs.
Makarna bor i en vacker 20-talsvilla med stor trädgård, tillsammans med sina tonårsdöttrar Siri och tvillingarna Ellen och Signe mitt i stan. De kallar Strängnäs för sitt andningshål och pendlar varje dag de åtta milen till Stockholm.
Det kan tyckas ansträngande att få ihop livspusslet med jobb, barn och fritid på olika orter, men Ulf och Birgitta är inte riktigt typerna som ser till problemen.
Sedan han tog över stafettpinnen som Moderaternas partiledare har Birgitta dragit ner på sina resor. Nu är det Ulfs tur att kliva fram – ett gemensamt beslut, berättar han.
– Vi hade en familjehelg där vi diskuterade igenom vad det här jobbet skulle innebära. Hade familjen inte velat detta hade jag inte gjort det. Familjen är det allra viktigaste för mig.
"Blivit vuxna tillsammans"
Birgitta och Ulf verkar väldigt enade i sina tankar och åsikter. Där den ene slutar prata tar den andre vid, och de brister ofta ut i ett samstämmigt och härligt skratt.
– Ja, vi är väldigt synkade. Det ska man vara, säger Ulf, och Birgitta nickar och förklarar.
– Det hänger ihop med att vi har blivit vuxna tillsammans och gjort den här resan ihop, och då blir man ganska samspelta. Vi är ett team och våra döttrar brukar säga att det är omöjligt att få oss att tycka olika.
– Ja, antingen blir man äldre på helt olika sätt, och då tror jag inte att det funkar, eller så blir man äldre på någorlunda samma sätt och gör saker tillsammans, som vi gör, säger han.
Paret möttes redan i Moderata Ungdomsförbundet i Strängnäs 1984. Han var 20 år och hon 15.
År 2000 blev de äntligen föräldrar till en nio månader gammal baby som fick namnet Siri. På ett fult kontor söder om Shanghai höll de henne i sina armar för första gången.
– Det var en omedelbar förälskelse när jag tittade in i hennes ögon, säger Birgitta.
"Frågade mig själv om vi skulle fixa det"
Fyra år senare blev de åter igen föräldrar till de mycket små, 11 månader gamla tvillingarna Ellen och Signe. Men den här gången var det svårare att nå fram.
– De var trygga så länge de hade varandra och var inte särskilt intresserade av några föräldrar. De var så tydligt ett team som fjärmade sig från om världen och jag minns att jag frågade mig själv om vi skulle fixa det, säger Birgitta.
– Ja, det var en tuff resa, säger Ulf och konstaterar att det tog några månader innan de kunde knyta an.
Han var pappaledig med alla barnen, såväl i Stockholm som i Peking, där familjen också bod
–Nu har vi ju tre tjejer i den åldern och man inser plötsligt hur extremt unga vi var, säger han.
Jag undrar om de minns den första spirande kärleken?
– Ja, jag fick tjata jättelänge, säger Birgitta och Ulf skrattar högt.
– Och jag brukar nöja mig med att säga att utan Birgittas initiativförmåga hade det inte blivit något.
Birgitta minns den unge Ulf som en extremt formell ”elevrådsordförandetyp”, ja, faktiskt som lite av en besserwisser, konstaterar hon med glimten i ögat.
Paret gifte sig 1991, men när de efter några år försökte få barn gick det inte så lätt. Adoption kändes som ett bra alternativ. Och eftersom de redan hade förälskat sig i Kina, där Birgitta devis jobbade, var valet av adoptivland inte svårt.
I dag pluggar alla tre döttrarna kinesiska.
– Barnen brukar klaga på mitt uttal, säger Ulf och skrattar gott.
Hela familjen är väldigt samhällsintresserad och just nu kretsar samtalen mycket kring Kina, som befinner sig i ett tufft politiskt läge.
Jag frågar Ulfs hustru vad som är det bästa med maken.
– Ja, man undrar ju i dag, skojar hon och buffar kärleksfullt på sin man innan hon fortsätter:
– Det är det ständiga engagemanget och nyfikenheten. För Ulf är inget omöjligt att lära sig eller engagera sig i, och sådan är jag med. Sedan har han ett stort engagemang för människor som inte är lika privilegierade eller lyckligt lottade som vi är, och det engagemanget delar ju även jag som kristen.
Foto: TT