Christina Schollin avslöjar sprickan i äktenskapet med Hans Wahlgren – gjorde slut: “Jag bara gråter och gråter”

aDet har väl varit på tiden att få ta del av skådespelerskan Christina Schollins liv i ett sommarprat i "Sommar i P1".

Vi har ju ändå fått se henne på bioduken i decennier, och under de senaste åren har hon titt som tätt dykt upp i dottern Pernillas program "Wahlgrens värld".

Under lördagen var det 85-åringens tur att dela med sig av sitt liv.

Med hjälp av gamla dagboksanteckningar tar Christina med lyssnaren på en riktig resa, från teaterscenen till kärlekslivet med Hans Wahlgren.

Men faktum är att den kärleksfulla relationen mellan Christina och Hans, som tittarna ofta får ta del av i tv-rutan, inte alltid varit en självklarhet.

Hon tar oss tillbaka till 17 april 1957.

– Jag är kääär. Så kär som jag aldrig har varit förut, aldrig någonsin. Åh, vad han är underbar. Jag känner att honom skulle jag vilja gifta mig med och ingen annan. Och jag vill att han ska bli far till mina barn. Han är redan allt jag vill leva för, skrattar Christina och poängterar att det handlar om Hans Wahlgren.

Då var de blott 19 år gamla. 67 år, fyra barn och nio barnbarn senare kilar paret stadigt.

Men livet hade kunnat se annorlunda ut både för Hans och Christina.

Skådespelerskan berättar att det trasslade mellan paret under repetitionerna för sin roll "Nina" i Ingmar Bergmans uppsättning av "Måsen".

Även om lyckan var total stod Christina bakom scenen och grät flera gånger.

– Att jag hade lätt till tårar just under denna period var nog inte så konstigt. Mitt förhållande med Hans knakade i fogarna och han valde att göra slut.

Det var svårt att hålla känslorna i styr när kärlekslivet höll på att spricka.

– Jag bara gråter och gråter. Samtidigt som jag inser att det är precis vad Hans behöver, att komma ut och träffa andra, fast helst andra grabbar, och leva rullan riktigt ordentligt, så gör det så förbaskat ont för jag älskar honom fortfarande, läser Schollin och fortsätter:

– Det är så fruktansvärt svårt att vara ensam när man är van att ha en hand att hålla i och en hud att ta på. Då blir det tillslut som en mani och man bara frågar sig: Varför, varför?

Men kärleken övervinner allt, som man brukar säga. Paret hittade tillbaka till varandra, och tur var väl det!

– Vi hittade ändå tillbaka till varandra, Hans och jag, och i dag är vi så tacksamma över att vi har lyckats hålla ihop familjen.