Nu berättar Sofia "PT-Fia" Ståhl om tuffa tiden: "Kroppen la av"

Det var nyligen som paret Tareq Taylor, 53, och kärleken Sofia "PT-Fia" Ståhl, 35, meddelade att de blivit med hus.

Beskedet kom drygt ett år efter de gick ut med att de blivit ett par.

Året innan hade tv-kocken och ex-frun Kristina Taylor gått skilda vägar – efter 26 år tillsammans.

Det var under tv-programmet "Lyckomaten" som Tareq och Sofia träffades, då de båda ledde programmet och efter att det sänts åkte de runt landet och föreläste tillsammans.

Sofia jobbar idag som PT och driver bolag tillsammans med kärleken.

Idag har paret bott i nya huset, beläget i Saltsjö-Boo i Stockholm, i en dryg månad.

Men livet har inte alltid rullat på som det gör idag för Sofia Ståhl.

I ett inlägg på hennes blogg blottlägger hon sig och berättar ärligt och öppet om den tuffa period hon tvingades genomgå för tio år sedan.

Sofia har tidigare varit öppen om hennes utmattningsdepression hon för ett tag sedan drabbades av.

Sjukdomen gjorde att minsta ansträngning krävde krafttag.

"Det påminner om när jag efter min utmattningsdepression för första gången klarade av att resa med en fullsmockad tunnelbana till kontoret iklädd jeans. Det var bara något jag kunde drömma om när jag var sjuk", skrev hon på sin blogg 2013.

I ett nytt inlägg delar hon återigen med sig av texten som porträtterar det ögonblicket hon insåg hur långt hon kommit efter en tids sjukdom.

"Jag står i en halvfull tunnelbanevagn på väg hem från kontoret. Klockan är halv sex den tredje september 2013. Det har gått 16 månader sedan mitt liv föll isär och kroppen lade av. Ett halvt liv sedan. En variant av evighet."

Sofia menar att hon, mitt under tunnelbaneresan, inser att hon "är som alla andra" – med jeans, smink och ryggsäck.

"Plötsligt är jag en i mängden igen. Har ibland relativt pigga ögon, skjorta under jackan och en ökande livslust i magen. Jag står rakryggad och vanlig i en tunnelbanevagn och inser att det tagit mig 16 hela månader att komma hit", skriver hon och fortsätter:

"Att bli stadig nog att ta mina första staplande steg tillbaka till någon slags vardag. Mina jeansklädda ben ler mot mig. De har aldrig varit så vackra."